”Att maximera skörden är inte allt”

Varje höst åker Håkan Wallander till sin olivlund i Italien. I boken Under olivträdet utforskar han hur jorden kan brukas på ett så hållbart sätt som möjligt.

Publicerad

Bild: Miriam Preis

Fem frågor till Håkan Wallander, professor i markbiologi vid Lunds universitet och en av Sveriges främsta experter på jord.

1 | Du köpte in dig i en olivlund i en medeltida by i Toscana för 15 år sedan. Varför?

– Toscana har länge varit en dröm. När jag fick chansen att förvalta en olivlund tillsammans med andra kändes det väldigt spännande. Vi har testat mängder av olika odlingsmetoder. Efter några år insåg jag också att detta kunde passa att berätta om i en bok. Jag har tidigare skrivit flera populärvetenskapliga böcker om jord, hållbarhet och klimat. Det här var ett sätt att locka en bredare läsekrets och få fler att ta till sig min forskning om jord.

2 | Hur mår våra jordar?

– Mullhalten har sjunkit på många ställen. Det är ett problem eftersom mullen – som består av rester från döda växtdelar och mikroorganismer – är viktig för jordens bördighet. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO uppskattar att en tredjedel av världens odlingsbara jordar eroderar och ytterligare en tredjedel av jordarna är hotade på andra sätt. Det är ganska talande. Vi ska ändå leva av den här jorden även i framtiden. Vi måste vara rädda om den odlingsbara jord vi har kvar i världen.

3 | Du skriver att jordbruket behöver förändras i grunden om vi ska klara klimatförändringarna. Hur då?

– Något som har potential att lösa flera problem är perenna jordbruksgrödor i stället för ettåriga. När vi lämnar jorden bar får vi erosionsproblem, men det kan vi motverka genom att hålla marken bevuxen. Då minskar också näringsläckaget som leder till övergödning i sjöar och hav, och vi behåller mer av kolet i marken. I dag är jordbruket den verksamhet där vi har som svårast att minska koldioxidutsläppen.

4 | Vad har du lärt dig från arbetet i olivlunden? 

– Vi har numrerat alla träd och skött dem på olika sätt för att kunna undersöka hur bra olika odlingsmetoder och beskärningstekniker faktiskt fungerar. En sak som jag tycker är väldigt intressant är biologisk mångfald. När vi ville försöka producera så mycket olivolja som möjligt och gödslade delar av marken såg vi hur de fantastiska blommorna som fanns i andra delar av olivlunden här var utbytta mot bredbladigt gräs. Det är välkänt att man förlorar mångfald när man gödslar upp marker, och det blev väldigt tydligt hos oss. Är det verkligen så viktigt att få så mycket olivolja som möjligt?

5| Du har satt upp en kamera i odlingarna för att kunna följa olivträden när du inte är där. Vad har du sett då?

– Jag lyckades se olivblommor för första gången! De var i och för sig ganska oansenliga och inte särskilt vackra, men jag brukar aldrig lyckas tajma in blomningen annars. Vi märkte också att vår olivlund är populär bland lokalbefolkningen. Många sitter och fikar här hela året. På kvällarna är det tonårsgängen som dras hit. Det är en vacker plats och jag har inte sett någon annan olivlund ha så stor blomsterprakt som vår. Att maximera skörden är inte allt. Vissa år får vi knappt någon olivolja alls, andra år får vi massor. Vi lär oss hela tiden.

Under olivträdet: Om våra hungriga jordar från Toscana till Skåne

Håkan Wallander
Natur & Kultur

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 tidningsnummer om året och dagliga nyheter på fof.se med kunskap baserad på vetenskap.

Beställ idag
Publicerad

Miljö & klimat

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor