Annons

Stenåldersmat - en myt

Den populära nutidsdieten saknar täckning.

Ett vanligt hälsoråd i dagens massmedier är att äta stenåldersmat. Med det avses en diet som saknar mjölk- och spannmålsprodukter men i stället är allsidigt sammansatt av kött, fisk, frukt, bär och nötter. Argumentet är att i ett biologiskt perspektiv är vi alla stenåldersmänniskor.

Ny forskning visar nu att stenålderns människor - precis som vi själva - bara utnyttjade en bråkdel av de livsmedelsresurser som fanns tillgängliga, och att det var folks kultur som styrde vad som var lämpligt att äta.

Arkeologen Gunilla Eriksson vid Stockholms universitet har i sin doktorsavhandling undersökt gravfält på bl a Gotland och i Baltikum. Vid Västerbjers på Gotland fanns för knappt 5 000 år sedan en grupp människor som till största delen levde på säl - faktiskt i så hög grad att man kan tala om ”Östersjöns inuiter”. Sälarna var en rik och pålitlig resurs och dessutom central i deras kulturella identitet.

Bara några tiotal mil bort, i nuvarande Lettland, fanns människor som i stället åt mest insjöfisk. De begravde visserligen sina döda med mängder av rovdjurständer, men dessa djur var viktigare på ett symboliskt plan än som föda.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

6

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Av artikeln att döma har två stenålderspopulationer undersökts. Dessa har visat sig haft en ensidig kost. Men hur kan två populationer på ett geografiskt begränsat område leda till någon slutsats om vad för föda vi är evolutionärt anpassade till? Det behövs väl kunskap om hundratals eller kanske tusentals populationer från många tidsperioder för att kunna dra någon sådan slutsats.Det framgår inte av artikeln vem som dragit denna märkliga slutsats. Jag drar slutsatsen att man behöver se upp med vad man läser i FoF.Stenåldersdiet är baserad på ett evolutionsmedicinskt synsätt. Att vi som andra arter har mejslats ut i de miljöer vi befunnit oss i. Vilka dessa miljöer varit är inte helt klart, men klart är att dom inte gett möjlighet till stora intag av säd, mjölk, CocaCola och annat baserat på raffinerade och på annat sätt behandlade produkter. Säkert är det många populationer som haft en ensidig kost, liksom den nuvarande. På stenåldern visste man inte mer om nutrition än vad vi gör idag, det är inte det stenåldersdiet handlar om.Om Gunilla Erikssons forskning visar att de här befolkningarna mådde bra på sin kost, så är det väl i så fall vegetaranism som visar sig vara en myt.Forskningen är i sig intressant och jag hoppas att den kan fortsätta och ge mer klarhet i frågan om vad som är bra och inte bra för oss att äta.

I nyhetsnotisen om stenåldersmat, som jag skrivit efter att ha haft kontakt med arkeologen Gunilla Eriksson, sägs inte något värderande om att leva på stenåldersdiet i dag. Det som Gunilla Eriksson har belagt är att det inte generellt var så att stenålderns människor åt en allsidigt sammansatt kost av kött, fisk, frukt, bär och nötter. Att i dag äta en sådan kost med hänvisning till att stenålderns människor åt en sådan kost vore alltså att lura sig själv. Även på stenåldern kunde mathållningen variera kraftigt mellan kulturer, visar Gunilla Erikssons forskning. Att sedan mjölk- och spannmålsprodukter införts i den mänskliga kosten tiotusentals år efter att människan uppkommit torde vara ett obestridligt faktum, men det behöver ju inte automatiskt betyda att att denna "nya" diet skulle vara onyttig. Den myt som åberopas i rubriken avser alltså inte att stenåldersdiet i dag skulle vara onyttig eller utan värde. Nyhetsnotisen i F&F tar över huvud taget inte ställning till det, och Gunilla Erikssons forskning är arkeologisk, inte näringsbiologisk. Myten avser i stället den tro, som många tycks ha, att stenålderns människor verkligen levde på den kost som vi i dag kallar stenåldersdiet. Den saknade täckning som åberopas i ingressen är alltså inte näringsmedicinsk utan historisk.

Björn! Vad menar du med "ny forskning visar att det var folks kultur som styrde vad som var lämligt att äta?" Jag förstår inte. Tror du VERKLIGEN att den allmänna uppfattningen idag är att folket på stenåldern åt samma mat oavsett var de befann sig, eller att mat resuresrna var desamma överallt?!! Vad menar du med att komma med ett sådant påstående? När du skriver "Att i dag äta en sådan kost med hänvisning till att stenålderns människor åt en sådan kost vore alltså att lura sig själv", så tror jag att du underskattar folks intelligens. Den saknar inte historisk täckning, och jag tror även att du vet det själv. Jag tror att du skrev artikeln för att dra till dig uppmärksamhet och lura allmänheten till att tro att begreppet stenåldersdiet är en myt. Det var väldigt billigt och småbarnsaktigt gjort.... eller hur? En person me din bildning borde veta bättre.

Hej Björn, jag sökte på stenåldersmat o hamnade i ditt inlägg.Vad jag tycker är mest intressant är frågan om hur spannmål (och mjölk) egentligen påverkar oss. Har just läst att människan saknar ett enzym i tarmarna (som fåglar o gnagare däremot har) som bryter ner vissa gifter som finns i fröer (xenobiotika) och att det också innehåller fytinsyra som tydligen hindrar upptaget av div viktiga mineraler o spårämnen. Man undrar ju då i vilken grad man förstör för sig själv genom att äta en smörgås.Det är i "Den fulländade människan" av Göran Burenhult jag läst det här.Jag prövar just nu lite grann att undvika spannmål men jag fattar inte riktigt hur jag ska bli mätt. Man måste ju hitta något som är någorlunda billigt och kålrot t ex smakar lite väl mycket för att ersätta potatis ell spagetti. Man tröttnar direkt.

Den stora brytningen i människans kosthållning kom i och med jorbruket. Dessförinnan hade man livnärt sig på animalisk kost, hög på fett.Båda de i artikeln redovisade populationerna åt denna föda. Den animaliska födan var alls inte ensidig, lika litet som dagens föda med kolhydrater på längden, höjden och bredden skulle vara allsidig.Den animaliska födan sådan den var under stenåldern var synnerligen allsidig, rik på vitaminer och nödvändiga fetter och proteiner.Till skillnad från idag, åt man nämligen också den vitaminrika inälvsmaten.Dagens vegetariska utbud är inte tjänlig människoföda. Giftämnen i fröskalen ger autoimmuna sjukdomar. Kolhydraterna ger fetma, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, cancer, osv.Dessa sjukdomar var i stort sett okända under stenåldern.Kosten kunde naturligtvis variera, beroende var man bodde, men alla de olika varianterna var varianter av stenålderskost.

Man skulle kunna tänka sig ett scenario där allmänheten tog sitt förnuft tillkänna i denna matkultur vi har runt om i värden men det är ganska svårt när det bara odlas en bråkdel av grödor (16 st) på odlingsmarken och den finns bara i sk. västvärdens kultur. Skulle vi odla mer sorter "arter" skulle vi fylla på våra magar med den nyttiga näringen som behövs. Problemet är ju som vanligt att allmänheten inte vet vad som skulle kunna finnas i matbutiken eller lokalt producerat och med det följer denna hysteri kring vilken näringsbalans som saknas. Biodiversiten i och omkring odlingsmark är av största vikt för människan överlevnad, varför jo för att naturen för såväl växter och djur har slagit följe och evolverat i och omkring odlingsmarken vilket medför att vi kan inte vara utan den. "ett exempel där man hittat 400 sorter av skalbaggar bara på ett fält i England". Däremot bör denna gröda vara mer i antal sorter "arter" och ej brukas med konstgödning eller pesticider. VÄLJ lokalt producerat KRAV-märkt. Spannmålen kan vi minska på vilket inte naturen skulle lida särskilt nämnvärt bara odlingsmarken odlas där sekundärsuccesion sköter diversiteten samtidiigt som den odlas kravmärkt så blir skörden inte lika stor och varvid vi slipper överskottet på spannmålen. En korrekt stenålderskost bör vi fiska och jaga för att komma undan koldioxidutsläppen samt minska mjölken för att en ko släpper ut 100 kg metan varje dygn vilket i sig är som en industriskorsten, och med det vet ni följderna på.

Lägg till kommentar