Vitaminer: Nödvändiga men livsfarliga

Att äta bra och ta ansvar för sin hälsa är viktigt, men det kan också bli en källa till dåligt samvete. Portionerna med ett halvkilo frukt och grönt som vi enligt Livsmedelsverket dagligen ska äta kan ibland kännas oöverkomliga. Då är det lätt att ta till genvägar såsom multivitaminpiller. Många gör det. År 2007 såldes vitaminer och mineraler för 740 miljoner kronor i Sverige, enligt statistik från Hälsokostrådet. Därför väckte en ny rapport om vitaminers och antioxidanters farlighet stor uppmärksamhet när den presenterades i våras. Den aktuella rapporten var en sammanställning från forskningsinstitutet Cochrane. Ett danskt forskarlag hade gått igenom 67 olika vetenskapliga studier som sammanlagt omfattade drygt 230 000 personer. Med hjälp av olika statistiska beräkningar gick det att slå fast att kosttillskott inte ökar livslängden. Tvärtom visade sig tillförsel av extra A-vitamin, beta-karoten och E-vitamin öka risken att dö. Värst var A-vitamin som ökade den risken med hela 16 procent. För C-vitamin gick det inte att se vare sig positiva eller negativa effekter, och samma sak gällde spårämnet selen.

– Friska människor använder dessa antioxidanter för att leva längre, men de visar sig ha motsatt verkan, säger Christian Gluud, överläkare och professor vid Copenhagen Trial Unit vid Rigshospitalet i Köpenhamn.

Vissa vitaminer är antioxidanter

Många av de vitaminer och mineraler vi behöver fungerar som antioxidanter. En antioxidant har förmåga att avväpna så kallade fria syreradikaler genom att donera en elektron. Fria syreradikaler bildas hela tiden i kroppen eftersom vi lever i en syrerik miljö. Ungefär 1 procent av allt syre vi andas in omvandlas till fria syreradikaler.

Mest kända bland antioxidanterna är E-vitamin (även bekant under sitt kemiska namn tokoferol), C-vitamin samt två klasser av växtkemikalier kallade polyfenoler (däribland flavonoider, som finns i rött vin och choklad) och karatenoider (som beta-karoten). Beta-karoten är ett förstadium till A-vitamin, med ungefär en tolftedel av A-vitaminets aktivitet. Men även spårämnen, som selen, har antioxiderande egenskaper.

Redan på 1950-talet visade forskare att många olika sjukdomar, som hjärt-kärlsjukdom, stroke, cancer och neurodegenerativa sjukdomar, kan kopplas till dessa fria radikaler. Att då använda antioxidanter som skydd föll sig naturligt. Särskilt som vissa observationsstudier visade att människor som åt kost med högt innehåll av antioxidanter skyddades mot sjukdom. Ur denna nya kunskap växte det fram en marknad för kosttillskott.

Oväntade resultat

Förhoppningarna var stora. Nu fanns ett sätt att mota det oundvikliga åldrandet och de sjukdomar som fria radikaler ger upphov till. Men sedan 1990-talet, när kosttillskotten undersökts i olika studier, har de inte visat sig ge den effekt som man önskat. Sammanfattningsvis kan man säga att i provrör fungerar de utmärkt, men inte i den mänskliga kroppen.

Ett känt exempel handlar om beta-karoten. År 1992 gjorde det amerikanska National Cancer Institute ett stort försök. Sammanlagt rekryterades 18 000 personer som hade ökad risk att få lungcancer på grund av sin rökning eller för att de exponerats för asbest. Hälften fick tillskott av beta-karoten och resten placebo, det vill säga en biologiskt icke-verksam substans. Studien var tänkt att pågå i sex år men avslutades i förtid, eftersom det visade sig att gruppen som fick beta-karoten drabbades av lungcancer i betydligt högre utsträckning än de som fick sockerpiller. Beta-karotengruppen visade sig löpa nästan 28 procents högre risk att få lungcancer och ha en ökad dödlighet på upp till 17 procent jämfört med den obehandlade gruppen.

I maj 2005 gick den amerikanska motsvarigheten till Socialstyrelsen, National Institutes of Health, ut och sa att det inte fanns något bevis för att kosttillskott med beta-karoten var till gagn för allmänheten. Tvärtom fanns starka bevis för att rökare borde undvika sådana tillskott.

Högre risk för rökare

En geografiskt mer närliggande studie är den finländska så kallade ATBC-studien, som inleddes för omkring femton år sedan. Den omfattar drygt 29 000 rökande finländska män, och ursprungstanken var att studera om tillförsel av E-vitamin och beta-karoten skulle minska risken att drabbas av lungcancer. Resultatet blev dock det omvända: de män som tog kosttillskott med beta-karoten löpte högre risk än andra att drabbas. Däremot fann man att risken minskade hos de män som hade högre halter av beta-karoten i blodet från början. Det kan tyda på att det är andra kostfaktorer, exempelvis i frukt och grönsaker, som har betydelse.

– Det som löper som en röd tråd genom både den nya Cochranestudien och de tidigare studierna är att det är extra dåligt för rökare att ta kosttillskott med stora doser antioxidanter, säger Wulf Becker, chefsnutritionist vid Livsmedelsverket.

Han anser att tolkningen av Cochranestudien bör vara att det i allmänhet inte tillför något positivt för en frisk vuxen att ta kosttillskott, något som också står i Livsmedelsverkets råd. Däremot bör vissa grupper ta kosttillskott, exempelvis behöver veganer ta extra vitamin B12.

Christian Gluud går ett steg längre. Han är kritisk till att man i Sverige och internationellt räknar multivitamintabletter som kosttillskott och inte som läkemedel.

– De kan potentiellt vara dödliga. De bör då betraktas som läkemedel och regleras mer noggrant. Den som verkligen behöver kosttillskott ska förstås kunna få det, men på recept, säger han.

Dosen spelar roll

Alicja Wolk är professor i epidemiologisk nutrition vid Karolinska Institutet, och hon påpekar att i många av de studier som forskarna analyserat i Cochranerapporten är halterna av kosttillskotten mycket höga.

– A-vitamin gavs i 5-8 gånger högre doser än rekommenderat, C-vitamin i 20 gånger högre och i en studie gavs E-vitamin i 300 gånger högre dos än vad som normalt rekommenderas i Sverige, säger hon.

Det motiveras av att kosttillskott i många länder kan innehålla högre doser än vad som är tillåtet i Sverige. Här finns dock andra risker. Exempelvis dricker många vuxna mjölk och använder smörgåsmargarin, produkter som oftast är berikade med A-vitamin.

– Tar man sedan en multivitamintablett så har man vips fått i sig dubbelt så mycket A-vitamin som den rekommenderade dagliga dosen.

Hon har tillsammans med sina medarbetare gjort studier som visat att vitaminer kan vara skadliga. Redan för tio år sedan publicerade de för första gången belägg för att tillförsel av A-vitamin ökar risken för benskörhet. Resultatet bekräftades senare av andra forskare.

Skillnad mellan mat och piller

Enligt Alicja Wolk är det stor skillnad att få i sig antioxidanter via multivitamintabletter jämfört med från födan. I tabletten ingår ett tiotal vitaminer och mineraler, medan det i födan kan finnas tusentals olika antioxidanter.

– Det gör skillnad i upptag. Ett exempel är att B-vitaminet folat via kosten inte tas upp i högre utsträckning än vad kroppen behöver. Men i piller tas folsyra upp till 100 procent, säger Alicja Wolk.

Biokemisten Barry Halliwell har länge intresserat sig för antioxidanter och är i dag verksam vid National University of Singapore. Han har presenterat en teori som går ut på att skillnaden i effekt handlar om hur antioxidanterna är paketerade. I frukt och grönsaker existerar dessa ämnen ihop med kostfibrer. Detta gör att antioxidanterna stannar kvar i magsäcken och i tarmen en längre tid och kan där neutralisera fria radikaler. I matsmältningskanalen, särskilt i magsäckens sura miljö, bildas vid matspjälkningen aktivt syre. Att kosttillskott inte ger samma effekt skulle kunna bero på att de bryts ner för snabbt.

Om det nu är så att det är mycket bättre att få i sig sina vitaminer och mineraler via födan – räcker då de anvisade fem portionerna av frukt och grönt? Det enkla svaret på den frågan är ja.

Alicja Wolk och hennes medarbetare har tittat på svenska mäns kosthållning, där männen rapporterade vilken mat de äter och hur ofta. Det visar sig då att de som äter varierad kost också får i sig de näringsämnen de behöver. Nyckelordet är att kosten ska vara just varierad.

– Det duger inte att äta bara den grönsak som har mest av ett visst näringsämne, säger hon.

Näringsinnehållet är inte konstant

Studien publicerades förra året och omfattade drygt 40 000 män mellan 45 och 79 år. Kosten som männen åt bestod av svensk nutida mat. I en kompletterande studie, som publicerades i år, framkom däremot att män som äter icke-varierad kost lever längre om de äter kosttillskott.

Men näringsinnehållet i våra grödor är inte konstant. Exempelvis kan innehållet av spårämnen som selen och zink variera beroende på var grödan odlas. I pasta från vete som odlats i Italien finns mer selen än i svensktillverkad pasta, delvis beroende på jordmån. Hur mycket sol som grödorna får är en annan faktor.

Själva odlingssättet kan också spela roll. I en uppmärksammad studie från förra året undersökte amerikanska forskare ekologiskt odlade tomater och konventionellt odlade. De jämförde halterna av två olika flavonoider i prover från torkade tomater odlade under 1994-2004. De ekologiska tomaterna visade sig innehålla nästan dubbelt så höga halter av dessa ämnen.

Bengt Lundegårdh, agronom vid Centrum för uthålligt lantbruk, Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, har ägnat de senaste femton åren av sin forskning åt att studera hur näringsinnehåll påverkas av hur man odlar olika grödor. Enligt honom kan en anledning till lägre näringsinnehåll i konventionellt odlade grödor vara att lantbrukare i dag prioriterar snabbväxande grödor med högt innehåll av snabba kolhydrater, något som ger lägre innehåll av näringsämnen och vitaminer.

Men resultaten kan variera. I en studie undersökte han purjolök. En faktor som spelar stor roll för dess näringsinnehåll är gödningen. Det visade sig att gödsling med grönt klipp som innehåller klöver ger purjo med allra lägst halter av det studerade ämnet kallat acso.

– Här är det ett ekologiskt gödningsmedel som ger sämst resultat, säger han.

Olika delar av en växt är också olika näringsrika. Det skiftar alltså beroende på om det är blad, baljor/kärnor, rötter eller blomställning som man äter.

– Jag är helt för bladväxter, men det ska vara grova blad, typ grönkål och kinakål, inte sallat. Då får man i sig de viktiga näringsämnena. Men är det energi man behöver ska man naturligtvis äta vetekärnor eller andra frön och bönor, eller rotfrukter som också är en god källa till kolhydrater, säger han.