Annons
Bild: 
Magnus Bard

Inget förnuft utan känslor

Förnuft och känsla är sammanbundna utan att kunna skiljas åt. Så ser den ­moderna vetenskapen på ­människans inre liv. Utan känslor krymper förnuftet, och tankarna far kors och tvärs utan riktning och mål.

Fyraåringen håller för ögonen, hans jämnåriga kompis tuggar på sina flätor medan en ett år äldre pojke klappar den kritvita sötsaken framför honom på bordet som om det var hans lilla nalle. I väntan på att testledaren ska återkomma till rummet försöker barnen att på olika sätt hålla emot lusten att stoppa godiset i munnen, eftersom de då har blivit lovade ytterligare en marshmallow.

Experimentet från slutet av 1960-talet har fått sin fortsättning fyrtio år senare. Det visar sig att de barn, ungefär en tredjedel, som kunde bemästra sitt sockersug lyckades bättre också som vuxna. De som däremot inte klarade av att vänta på belöningen presterade sämre i skolan och i arbetslivet, blev oftare överviktiga och hade mer drogproblem.

Behärskning belönas

Att klara av att skjuta upp en belöning, att kunna låta bli datorn och göra hemläxan först, är en dygd som alla föräldrar söker inpränta i sina barn. Men vad var det mer exakt som fick vissa barn att klara marshmallowtestet bättre än and­ra? Vad låg i deras förmåga till självkontroll? frågade sig experimentets arkitekt Walter Mischel, i dag psyko­logiprofessor vid Columbia University i New York.

Att stirra på godiset och med all kraft hålla igen begäret att sluka det är en dålig taktik, menar Walter Mischel. Risken är att man blir besatt av sin lust. Det som ger utdelning är andra sätt att hantera situationen – att börja tänka på annat, vända uppmärksamheten bort från godiset, försöka att undvika det som vållar störst känsloladdning för stunden.

Fyraåringar som klarar testet har redan förstått hur man bäst finner sig i ett känslomässigt utmanande läge. Kan man inte ändra på omständigheterna kan man ändå styra hur man tänker och känner om dem. Det är dagens mantra, kärnan i de teorier om känslor som numera dominerar vetenskapens syn på förnuft och känsla.

– De mest populära känsloteorierna i dag inom psykologi och filosofi, de så kallade kognitiva känsloteorierna, går ut på att våra känslor inbegriper tankar och är orsakade av tankar, säger Michael McEachrane, svensk filosof vid University of Massachusetts med känslornas filosofi som specialområde.

Känslor bär på kunskap och omdömen, ger våra liv mening och innehåll, ger motivation och anger riktningen för våra mödor.

Som skenande hästar

Så har människans inre liv aldrig setts förr. Till för några få decennier sedan betraktades tanke och känsla i västvärldens idéhistoria som två varandra uteslutande motsatser.

För det mesta sågs känslorna som mörka krafter förpassade till drifternas, kvinnornas och djurens irrationella zon. De stod i vägen för förnuftet och ett förnuftigt liv. För drygt tvåtusen år sedan förknippade den grekiska filosofen Platon känslorna med kroppen och förnuftet med själen.

– Platon liknade känslolivet vid skenande hästar som förnuftet måste tygla. Men det har även funnits andra röster som inte hävdade en lika skarp tudelning mellan känsla och förnuft, berättar Michael McEachrane.

En av dem var Platons elev Aristoteles, som bröt med sin läromästare och dennes uppdelning mellan förnuft och känsla. Att vara dygdig innebar för Aristoteles att odla förnuftiga känslor.

I Holland lyfte filosofen Baruch Spinoza på 1600-talet fram känslorna som nyckeln till det mänskliga, medan hans samtida i Frankrike, René Descartes, framhöll förnuftet. Nej, "förnuftet är inte annat än passionernas slav", försökte den skotske filosofen David Hume säga. Men hans röst drunknade i upplysningstidens dyrkan av det rationella.

Romantikerna å sin sida revolterade mot upplysningens betoning av förnuftet, som de såg som livsförnekande. I stället ville de sätta känslorna och det irrationella i centrum för våra strävanden.

– Freud hade en liknande uppfattning, säger Michael McEachrane. Han var väl ett slags romantiker som ansåg att människan styrs av omedvetna drivkrafter, inte av förnuftet.

Bär på berättelser

Hur man än såg på känslorna under de senaste århundradena så gällde för det mesta uppdelningen i kropp och själ, med förnuftet i ledande ställning och med René Descartes slutledning "jag tänker, alltså finns jag" som nav.

– En mer nyanserad läsning av Descartes skulle inte placera honom i en sådan dum dualistisk position som man oftast förknippar honom med, påpekar Fredrik Svenaeus, professor i filosofi och ledare för Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola. Känslorna är redan hos Descartes en brygga som kopplar ihop kropp och själ.

– Det är klart att vi inte kan tänka bort kroppen, säger Fredrik Svenaeus. Det är i kroppen som känslorna känns – ångesten i bröstet, oron i magen, svartsjukan i hjärtat, glädjen i benen. Men väldigt många känslor, som på fackspråk kallas emotioner, innehåller även tankar. Genom känslan framträder världen för oss på ett visst sätt. Den blir annorlunda beroende på om vi är förälskade, arga eller svartsjuka.

Att till exempel vara svartsjuk, menar Fredrik Svenaeus, känns i kroppen, ända in i hjärtat. Samtidigt kan man inte vara svartsjuk utan att vara det på någon och av någon anledning. På så vis blir känslan också en berättelse som beskriver omvärlden och bär på kunskap om denna värld, en uppfattning att det förhåller sig på ett visst sätt. Och då kommer även omdömet: det är fel att luras och bedra. I slutändan kan känslan, svartsjukan, leda till handling.

– Om vi inte känner något, finns det heller ingen anledning att göra något, säger Fredrik Svenaeus. Känslan är själva drivkraften i livet, den ligger bakom vårt engagemang i omvärlden.

Den kroppsliga upplevelsen är inte ens nödvändig för vissa emotioner. Michael McEachrane nämner till exempel att man kan gå omkring och känna sig arg på någon utan att för den skull ständigt känna ilskan i kroppen.

– Kanske undviker du den person du är arg på, men du går inte hela tiden och är förbannad. Man kan däremot inte föreställa sig ilskan utan omdömet – någon har burit sig dumt åt. Att känslor är omdömen är grundbulten i den kognitiva emotionsteori som den amerikanske filosofen Robert Solomon började bygga upp på 1970-talet.

Kroppen viktig

– Men, invänder Fredrik Svenaeus, måste du inte också känna dig på ett visst sätt när du uttrycker denna värdering om vi ska säga att du verkligen är arg? Annars hamnar emotionsteorin i ett slags känslomässigt vakuum, där vi riskerar att missa just det som gör att emotioner är känslor och inte bara tankar. Det räcker inte med att säga att emotioner oftast inbegriper känslor, det är just känslorna som gör dem till emotioner.

Så småningom har emotionsteorierna tagit in även kroppens sinnesreaktioner som en väsentlig del av emotionerna. Fredrik Svenaeus berättar att en sådan analys av emotionernas struktur har djupa rötter i den filosofiska traditionen, inom den så kallade fenomenologin.

– Martin Heidegger formulerade för över sjuttio år sedan i sin bok Varat och tiden en teori om människans vara-i-världen, där känslorna ges en grundläggande roll. Allt tänkande och handlande bygger enligt Heidegger på stämningar. Saker i världen visar sig bara mot bakgrund av att en stämning gjort dem tillgängliga för oss som betydelsefulla, säger Fredrik Svenaeus. Det behöver inte röra sig om våldsamma eller intensiva känslor som djup ångest, utan kan snarare vara ganska omärkliga stämningar som placerar oss i olika sammanhang där vi erövrar en förståelse av vår omvärld.

Både tankar och omdömen

Moderna hjärnforskare, som amerikanerna Antonio Damasio och Joseph LeDoux, hakade i mitten av 1990-talet på idén om att känslor är både tankar och omdömen samtidigt som de är avläsningar av sinnesförnimmelser i kroppen. De beskrev två parallella vägar i hjärnan för intrycken utifrån. En snabbare väg går via känslomässiga centrum, det så kallade limbiska systemet, som är kopplat till kroppsliga tillstånd som andning, puls, hjärtslag och kroppstemperatur. Den längre vägen går via högre hjärnbarken där vi formar tankar. Tillsammans bildar de det som kallas känslor eller emotioner.

Det går alltså inte att hävda att det ena kommer före det andra. Vårt medvetande liknar Damasio vid ett musikstycke; det är vi själva som är "musiken medan den spelar", med poeten T.S. Eliots ord. Förnuftet och känslan blir till en väv av toner, ett orkesterstycke som vi upplever som det kännande och tänkande jaget.

Just konstens förmåga att åskådliggöra vad det innebär att vara människa har betonats i samband med känslornas återkomst inom filosofin. En av de första att påpeka detta var den amerikanska filosofen Martha Nussbaum, som sedan 1970-talet framhåller att männi­skan genom litteratur och musik bättre kan lära känna och förstå sig själv. Om känslor bär på berättelser, så kan en bok sätta oss in i andra människors världar, visa att andra känner som vi.

Du tänker, alltså känner du

Om människans passioner inte bara består av känslor utan i hög grad av tankar och övertygelser, så kan man genom att modifiera de senare också ändra de förra.

– Den kognitiva revolutionen har pågått ända sedan 1950-talet, och i dag dominerar kognitiva emotionsteorier både psykologin och filosofin, säger Michael McEachrane.

Du blir arg, menar de moderna kognitivisterna, för att du tänker "vad dum han var mot mig" och du blir ledsen för att du tänker "vad sjuk jag är". Bakom våra känslor ligger alltså tankar och inte några omedvetna konflikter, bortträngda önskningar eller betingade reflexer.

Till skillnad från psykoanalysens omedvetna emotioner och behaviorismens betingade reflexer söker kognitivisterna att förklara emotioner i termer av föreställningar eller tolkningar, kognitioner. Och parallellt med teorins framväxt har den så kallade kognitiva beteendeterapin, KBT, vuxit sig stark.

Enligt KBT är människans emotionella störningar orsakade av irrationella eller dysfunktionella föreställningar och tankar. Man känner sig misslyckad för man tänker "ingen tycker om mig", man känner sig deprimerad för man tänker "jag är värdelös".

För att komma bort från neuroserna söker terapeuten att tillsammans med patienten dels klargöra sambandet mellan känslan och vanföreställningarna, dels ifrågasätta och förändra tankegångarna så att de blir vettigare och mer ändamålsenliga. På så sätt kan förnuftet och rationella argument befria människan från de störande affekterna. Michael McEachrane har utforskat teorierna bakom kognitiv beteendeterapi och är inte helt okritisk.

– Den reducerar känslolivet till en fråga om tankar och trosföreställningar, och det stämmer till en del. Men jag tror inte att det är så enkelt att känslor alltid inbegriper tankar och trosföreställningar. Hur vi uppfattar saker och ting kan inte reduceras på det sättet.

Till exempel, menar Michael McEachrane, kan man vara livrädd för spindlar och samtidigt fullt på det klara med att spindeln inte kan vålla någon större skada. Det finns alltså inte något förnuftigt skäl att vara rädd. Ändå kan man bli dödsskrämd inför en spindel.

Vår tids stoicism

Innebär detta alltså att kognitivisterna överintellektualiserar känslolivet?

– Absolut, KBT överbetonar helt klart intellektets roll. Jag håller med om att förnuftet är intimt sammanvävt med känslolivet, men jag tror att det vore att förenkla vårt känsloliv om det reduceras till enbart trosföreställningar. Det blir lite väl mekaniskt.

Förmågan att iaktta sig själv och reflektera över sina egna och andras känslor, den så kallade metakognitionen, är ett fenomen av vår tid. För att finna ett liknande synsätt i historien får man blicka tvåtusen år tillbaka till stoikerna i det antika Grekland och den före detta slaven Epiktetos, som hävdade att vad vi tänker och hur vi tänker bestämmer vad vi känner och hur vi mår.

– Kognitiv terapi är vår tids stoicism, säger Michael McEachrane. Och mycket riktigt har den sitt ursprung hos Albert Ellis, en amerikansk psykodynamisk terapeut som på 1950-talet började tillämpa stoiska principer på sina patienter. En sådan princip är att våra emotioner beror på de tolkningar som vi gör, har ansvar för och kan påverka.

Stoikerna tänkte sig att man uppnår det goda livet genom att uppleva sin tillvaro som lycklig och inte genom att försöka uppfylla alla sina önskningar för att bli lycklig. En stoisk livshållning innebär att du kan göra dig mindre sårbar genom att fokusera på det du kan påverka och bortse från det som ligger utanför din kontroll.

– Stoikerna menade att allting som inte är avhängigt vår vilja och våra beslut, som framgångar och motgångar, vänner eller fiender, inte är av godo eller av ondo i sig utan endast blir det beroende på hur vi förhåller oss till dem, säger Michael McEachrane.

Filosofi för de redan starka

– Jag håller med filosofen Martha Nussbaums kritik att stoikerns strävan att göra sig oberoende av det vi inte kan kontrollera är orealistisk och leder till en känslomässig förflackning som bland annat omöjliggör kärleken till våra närmaste, säger Michael McEachrane.

Martha Nussbaum kallar sig för "nystoiker", men hon delar inte stoikernas ensidiga fokus på den egna karaktären. Och även om hon stöder stoicismens uppmaning att styra våra tankar för att bättre finna oss i omständigheterna, ser hon samtidigt det som ett okuvligt livsvillkor att vi i mycket är beroende av sådant vi inte kan kontrollera.

För hur självständiga och fria individer vi än är, så är vi inte bara avhängiga av våra egna uppfattningar utan också av andra människor, av att vi är friska och annat i våra liv som vi inte kan rå över. Därför har stoicismen kritiserats som en filosofi för de redan starka.

Emotionell intelligens åter i ropet

Känslor är inte orsakade av omständigheterna, utan av dina tankar om dem! Behärska dina känslor genom att behärska dina tankar! Vissa av stoicismens trossatser har återigen blivit populära.

Så behandlade även de mest framgångsrika barnen i marshmallow­experimentet sina lustar – de anpassade sig till läget och hanterade sina känslor därefter. I dag är barnen vuxna, och Walter Mischel och hans medarbetare fortsätter alltså sina studier av både dem och deras barn. Kanske besitter även de det som i våra dagar kallas emotionell intelligens, efter den amerikanska psykologen Daniel Goleman och hans bästsäljande bok från 1995.

– Kort kan man säga att emotionell intelligens handlar om att – som de gamla grekerna med Aristo­teles sade – känna rätt känsla av rätt anledning vid rätt tidpunkt och i lag­om mängd, sammanfattar Fredrik Svenaeus.

I en persons karaktär ingår förmågan att avläsa inte bara sina egna känslor, utan även andras och att kunna besvara dem på ett adekvat sätt.

– Det pågår mycket forskning om emotionell intelligens i dag, och den har numera kommit in i amerikanska skolor som ett under­visningsämne, SEL – social and emotional learning, berättar Michael McEachrane. Vissa problemskolor säger sig ha nått framgång med stökiga elever genom att lära dem att bättre hantera egna och andras känslor. Det har lett till mindre bråk på skolorna, högre betyg och lyckligare ungdomar.

Det låter nästan som att Platons bild av känslolivet som skenande hästar har följt med oss in i vår samtid.

– Ja, säger Michael McEachrane. Fast nu är det tankarna som ska tyglas.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

1

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

really good

Lägg till kommentar