Den sista skymfen

I mer än hundra år har arkeologer över hela världen gäckats av frågan varför vissa människor begravts på mage i stället för på rygg. Nu har den svenska arkeologen, tillika osteologen och medicinhistorikern, Caroline Arcini vid Riksantikvarieämbetet i Lund funnit den röda tråden.

Hon har samlat fakta om 600 kända fall av magbegravningar. Kvarlevorna har hittats vid drygt 200 olika utgrävningsplatser på så skilda ställen som Mexiko, Sydkorea och Sverige.

– Det äldsta fallet, från Tjeckien, är 26 000 år gammalt, det yngsta från första världskrigets Belgien, säger Caroline Arcini.

De flesta fynden kommer dock från Sverige och Storbritannien och härrör från romersk järnålder och vikingatid. Både män, kvinnor och barn har begravts på mage, ofta utan kistor och svepningar. Gravgåvor saknas i allmänhet, men inte alltid.

Ibland har de magbegravda händer eller fötter bundna, i vissa fall har stenar vältrats över dem för att hindra dem från att ”gå igen”. Fynden från nordeuropeisk järnålder skulle kunna tyda på religiösa motsättningar i kristendomens spår.

– Men genomgående handlar det om människors behov av att markera det avvikande, säger Caroline Arcini. Oavsett kultur verkar det vara ett universellt drag att skambelägga personer som på något sätt avviker från ett samhälles normer. Det kan vara krigsfångar, kriminella eller människor som sades ha övernaturliga krafter.