Elefanterna slår tillbaka

Under förberedelserna för en festival i den indiska delstaten Jharkhand invaderades en by av en flock på sjuttio elefanter. De stora djuren var ute efter det risöl som byborna brygger. Elefanterna luktade sig fram till kärlen där ölet förvarades, drack upp den alkoholstarka drycken och gick sedan bärsärkagång under fyra dagar tills de somnade lite varstans i området. Sextio hus förstördes och tre människor dog.

Den här händelsen är inte unik, elefanternas begär efter öl är välkänt i regionen. Det är dessutom bara ett av många exempel på de allt vanligare konflikterna mellan elefanter och bybor på Asiens och Afrikas landsbygd.

Mike Keele vid Oregon zoo i Portland, USA, är en av Nordamerikas främsta experter på asiatiska elefanter. Han menar att det är befolkningsökningen som leder till att elefanternas naturliga miljö förstörs och försvinner.

– Elefanterna tvingas bli allt fräckare för att överleva. Så länge det fanns tillräckligt med utrymme och föda för elefanterna, föredrog de att undvika människorna.

Men problemet borde i så fall gälla många andra djur, som har fått se sina marker minska. Varför är det just elefanterna som går till attack?

Christy Williams, biolog som jobbar för Världsnaturfonden i Indien, har sett att de regelbundna konfrontationerna påverkar elefanternas attityd mot människor.

– Ju mer människorna försvarar sig, desto aggressivare blir elefanterna. Det beror på att de redan som unga dagligen träffar människor som försöker jaga bort dem med spjut och stenar, säger Christy Williams.

I delstaten Assam i nordöstra Indien kommer elefanterna i skymningen och gör räder mot befolkningens åkrar, mat och dryckesförråd. Männen håller vakt hela nätterna medan kvinnor och barn sover skyddade på plattformar i träden. När elefanterna närmar sig rusar männen skrikande mot dem och kastar sten och smällare.

– De lär sig tidigt att det här bara är skrämselförsök. Om de går till mottack så flyr människorna, säger Christy Williams.

Afrikas elefanter lever till stor del i naturreservat. Men reservaten är ofta för små för att försörja elefanthjordarna, och i vissa regioner har man försökt lösa problemen genom att skjuta av stora mängder elefanter. Konsekvenserna har ibland blivit förödande.

Att en elefant aldrig glömmer är ett gammalt talesätt. Frågan är om det också är så att elefanter aldrig förlåter.

I Kruger national park i Sydafrika fick man problem med så kallade superaggressiva elefanter, unga hannar som oprovocerat attackerade människor, andra djur och även andra elefanter.

Den amerikanska psykologen och forskaren Gay Bradshaw lyckades spåra problemen till tidigare jakt på elefanterna.

I parken hade man haft problem med att elefanterna blivit för många. För att minska populationen jagade man elefantflockar med helikopter och sköt alla individer utom de allra yngsta. De unga elefanterna placerades sedan ut i andra reservat.

Gay Bradshaw kunde visa att de här superaggressiva elefanthannarna var de elefantungar som sparats när elefantflockarna sköts från helikopter. De hade alltså tvingats se på när deras nära och kära dödades, och sedan vuxit upp ensamma utan stöd. Enligt Gay Bradshaw ledde detta till att de utvecklades till en form av ungdomsligister som löpte amok i parkerna.

– De blev traumatiserade på samma sätt som människor som lever i ett krig. Och som många människor i den situationen försöker de överleva genom att slå tillbaka, säger hon.

Men Gay Bradshaws forskning är kontroversiell och hennes slutsatser har ifrågasatts. Sverre Sjölander, professor emeritus i zoologi, ger en mer generell förklaring till att de unga elefanthannarna uppträdde så aggressivt. Han jämför förloppet med vad som händer när hanhundar blir könsmogna och försöker dominera sin matte eller husse.

– Det här är ett vanligt fenomen bland djur, unga hannar behöver sättas på plats av äldre, annars får de lätt för sig att de är oövervinnliga eftersom de aldrig möter någon överman, säger han.

Han får stöd av Allan Carlson, som är elefantexpert vid Världsnaturfonden i Sverige.

– Unga elefanthannar behöver manliga förebilder. Normalt lämnar de familjeflocken när de blir könsmogna och söker sig till andra flockar som består av enbart hannar. Här får de sin sociala träning och lär sig hur de ska bete sig, säger han.

Att elefanter kan traumatiseras av våldsamma händelser på samma sätt som människor är svårt att bevisa. Men forskare som Gay Bradshaw synliggör hur pass beroende elefanter är av sitt sociala sammanhang. Om det förstörs kan elefanterna lätt bli missanpassade och farliga för människor.

Antalet afrikanska elefanter har minskat från ungefär 5 miljoner till 500 000 under det senaste århundradet. Antalet asiatiska elefanter har halverats på 60 – 75 år; det finns nu bara 60 000 kvar. Elefanter kan bli 60 år gamla, så många av de äldre individerna har säkerligen upplevt mycket våld under sin livstid.

– Elefanterna har utsatts för vårt våld under flera generationer, och trauma passerar generationsgränserna. Därför är det rimligt att vår tids elefanter skiljer sig mentalt från dem som levde innan vi startade det massmord på elefanter som vi nu bedriver, säger Gay Bradshaw.

Allan Carlson har deltagit i ett program som Världsnaturfonden startat i Tanzania. Här har man hittat ett nytt vapen mot elefanterna, nämligen chilifrukter. Elefanterna har ett väl utvecklat luktsinne. Hela snabelns insida är täckt av slemhinnor och det har visat sig att de reagerar kraftigt på peppar.

Projektet går ut på att lära bönderna att odla chili, och att utveckla metoder för att använda frukten för att skrämma bort elefanterna från åkrarna.

En metod är att tillverka staket av rep som är insmorda med en blandning av chili och gammal motorolja. Staketen sätts sedan upp runt grödorna.

– Det fungerar utmärkt, elefanterna lägger benen på ryggen när de luktat på staketen, säger Allan Carlson.

Man tillverkar också chilibomber. De består av en blandning av chilifrukter och elefantspillning som pressats till block och sedan soltorkats. När elefanterna närmar sig grödorna så antänder man chilibomberna som brinner sakta och sprider stora peppardoftande rökmoln.

De här metoderna verkar lovande, och de provas nu i många regioner där man har problem med elefanter. Men, som vanligt verkar deras effektivitet minska med tiden. Det finns rapporter från Sri Lanka om att elefanterna där har börjat äta upp chiliodlingarna.

Det finns en sak som Asiens vilda elefanter är rädda för, och det är tama elefanter med ryttare på ryggen. För att skydda åkrarna har man därför börjat organisera patruller med så kallade koonkies, stora elefanthannar som är dresserade att jaga bort vilda elefantflockar. Metoden har fungerat bra, men det är svårt att skydda större åkerarealer på det här sättet. Dessutom finns det en risk att den här, relativt våldsamma, metoden kommer att förvärra motsättningarna i det långa loppet.

– Det är inte säkert att koonkies kommer att fungera i all evighet. Elefanterna är smarta och har visat att de kan vänja sig vid många olika sorters trakasserier. I stället för att bli rädda så blir de provocerade, säger Mike Keele.

Ingen av de här metoderna erbjuder någon lösning på konflikterna, de angriper bara symtomen. Så länge elefanternas existens är hotad, kommer problemen att kvarstå. Christy Williams är oroad över utvecklingen:

– Den enda långsiktiga lösningen är att skapa tillräckligt stora elefantreservat, och att människorna i dess närhet börjar odla grödor som inte intresserar elefanterna.