Annons

Är psykiskt sjuka verkligen de farligaste?

Författare: 

Publicerad:

2012-06-20

Grova våldsbrott kopplas ofta till psykisk sjukdom. Psykisk sjukdom förmodas ”förklara” det oförklarliga, det obegripligt ondskefulla. Det är en trend i vår tid att ondskan psykiatriseras. Men begreppen ”psykisk sjukdom” och ”farlighet” används på ett förvirrande sätt, när det ena ständigt knyts till det andra. De allra flesta psykiskt sjuka är inte farliga. Och det finns människor som är farliga men som inte är psykiskt sjuka.

Ändå är föreställningen om psykiskt sjuka människors särskilda farlighet så stark att det finns speciallagar som enbart gäller psykiskt sjuka, såväl i Sverige som i andra länder. Just nu diskuteras ett nyligen offentliggjort betänkande av Psykiatri­lagsutredningen (SOU 2012:17) som föreslår särskilda skyddsåtgärder – att personer som dömts för grova våldsbrott, men som efter avtjänat straff fortfarande bedöms vara farliga ska kunna hållas kvar frihetsberövade. Denna möjlighet till så kallad preventiv inlåsning ska dock enbart finnas för personer som lider av en så kallad ”allvarlig psykisk störning”. Allvarlig psykisk störning är ett juridiskt begrepp snarare än ett medicinskt, men i allt väsentligt omfattar det de allra svårast psykiskt sjuka, som lider av psykossjukdomar som schizofreni och bipolär sjukdom.

Ur ett straffrättsfilosofiskt perspektiv är preventiv inlåsning mycket utmanande och strider mot grundläggande mänskliga rättigheter. Det innebär nämligen att individen i praktiken straffas, inte för det hon gjort, utan för det hon förmodas göra i framtiden. Om man dessutom betänker att all tillgänglig forskning visar att så kallade farlighetsbedömningar – även om de görs med de mest väletablerade metoder och av de mest erfarna professionella – är mycket osäkra framtidsprognoser, framstår förslaget dessutom som rättsosäkert. Preventiv inlåsning på grund av förmodad farlighet är således en delikat fråga.

Frågan är varför man begränsar förslaget om preventiv inlåsning till att gälla psykossjuka människor? En svensk studie av drygt 8 000 patienter med schizofreni som följdes över trettio års tid visar att de endast löpte marginellt större risk att lagföras för våldsbrott än befolkningen i stort – så länge de inte missbrukade alkohol eller droger. Liknande resultat har presenterats i en stor epidemiologisk studie från USA. Och samma förhållande har också redovisats i en annan svensk studie av patienter med bipolär sjukdom.

Missbruk tycks vara en mycket viktigare faktor än psykos. I de ovan refererade studierna var bilden en helt annan bland de patienter med schizofreni eller bipolär sjukdom som också samtidigt diagnostiserats för missbruk av alkohol eller narkotika. Här var risken för våldsbrott kraftigt förhöjd jämfört med personer utan psykossjukdom och missbruk.

Vi har i ett tidigare arbete visat att nästan vart fjärde våldsbrott som leder till fällande dom i Sverige begås av personer som vårdats på sjukhus för alkohol- eller narkotikadiagnos. Bara 5 procent av alla våldsbrott begås av patienter som vårdats för psykos.

Jag är inte emot preventiv inlåsning rent principiellt. Det kan finnas situationer där det är befogat. Men i det föreslagna systemet är det alltså bara personer som lider av psykossjukdom som ska kunna hållas inspärrade på obestämd tid i förebyggande syfte. Och frågan är alltså hur väl denna begränsning träffar målet.

En betydande andel av Sveriges allra farligaste individer lider inte av psykos. Deras farlighet betingas i en del fall av andra avvikelser, som inte räknas som allvarlig psykisk störning. Att missbruk är en mycket viktigare faktor än psykos har jag redan nämnt. Men det kan också vara personlighetsstörningar som psykopati eller sexuella avvikelser, till exempel pedofili. Andra ytterst farliga människor kvalificerar sig inte för någon psykiatrisk etikett över huvud taget, utan drivs av en extremistisk och våldsbejakande världsåskådning, eller genom att de är aktiva inom miljöer präglade av grov organiserad brottslighet.

Ska vi ha ett system i Sverige med särskilda skyddsåtgärder bör det omfatta de allra farligaste, inte de allra sjukaste. Det är inte samma sak.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

5

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Du har alldeles rätt i det du skriver i din artikel. Men det är värre än så. Sverige begår brott mot mänskliga rättigheter och sina internationella överenskommelser med dessa nya psykiatriska tvångsvårdslagar.

Det började med den av Anders Milton initierade nya lagen om tvångsvård i öppenvården (tvångsvård i eget hem). Det är enligt min mening det värsta övergreppet mot mänskliga rättigheter i Sverige sedan Andra världskriget.

Det har fortsatt med det nya lagförslaget som skall göra det ännu lättare att tvångsvårda människor med psykiska problem.

Och sedan blir det ännu värre med det här nya betänkandet från Psykiatrilagsutredningen som du tar upp.

Medan FN, EU, FRA och andra internationella organ just nu arbetar med att kraftigt stärka de mänskliga rättigheterna för människor med psykosociala funktionshinder (psykiatripatienter), så arbetar Sverige kraftfullt i rakt motsatt riktning.

2008 ratificerade Sveriges riksdag CRPD (The UN Convention on the Rights of Persons with Disabilities), se http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/36/15/618de295.pdf

Detta är ett för Sverige juridiskt bindande dokument, som står över svenska lagar och som svenska lagar skall anpassas efter (= avskaffas eller ändras).

FN-konventionen förbjuder psykiatrisk tvångsvård och överhuvudtaget lagar som inte är handikappneutrala (= lagar som diskriminerar handikappade som grupp).

Detta framgår bland annat av konventionens Artikel 14:

Artikel 14
Frihet och personlig säkerhet
1. Konventionsstaterna ska säkerställa att
personer med funktionsnedsättning på lika
villkor som andra
a) åtnjuter rätt till frihet och personlig säkerhet,
b) inte berövas sin frihet olagligen eller godtyckligt
och att varje frihetsberövande sker i
enlighet med lagen samt att förekomst av funktionsnedsättning
inte i något fall ska rättfärdiga
frihetsberövande.

Observera att FN-konventionen fastställer att ”förekomsten av funktionsnedsättning inte i något fall ska rättfärdiga frihetsberövande.”

Men det är just vad lagar om psykiatrisk tvångsvård gör! Där frihetsberövar man personer på grund av en funktionsnedsättning!

I våra internationella rörelser, såsom WNUSP (the World Network of Users and Survivors) och IDA (the International Disability Alliance), liksom i en mängd internationella organisationer för mänskliga rättigheter ledda av advokater, kräver vi att de olika staterna skall uppfylla FN-konventionens Artikel 14 med flera artiklar, och avskaffa alla särlagar om psykiatrisk tvångsvård. Dessa måste ersättas av handikapp-neutrala lagar (disability-neutral laws), som gäller för alla medborgare. Om till exempel samhället anser sig ha rätt att ingripa mot personer som är farliga för sig själva och andra – t ex är på väg att försöka begå självmord - så måste det gälla alla medborgare och inte bara de som lider av en allvarlig psykisk störning.

Maths: Jag har inte de gedigna juridiska kunskaper om mänskliga rättigheter som du besitter, så jag kan inte kommentera ditt inlägg närmare. Men det verkar vara värdefulla synpunkter och jag hoppas du gör din röst hörd och officiellt lämnar ett svar på betänkandet SOU 2012:17. Remisstiden går ut den 15 november, senast då ska din skrivelse ha inkommit till:
registrator@social.ministry.se
Med vänliga hälsningar,
Martin

Tänkvärd!

Tack för ditt inlägg Maths Jesperson. Jag har själv blivit utsatt, upprepade gånger, för frihetsberövring och med hot och våld blivit tvångsmatad med mediciner. Allt detta för att jag gått igenom ett spirituellt uppvaknande och talat i termer som det materialistiskt indoktrinerade psykiatrikerna, som är sinnessjuka på riktigt, inte omedelbart kan förstå. Det är ett maktspel där psykopatiska psykiatriker inte nöjer sig förrän man är helt apatisk, vilket tycks vara villkoret för att friskhetsförklaras eller åtminståne släppas ut.

Jag har aldrig varit det minsta våldsam utan gått dit på mina föräldrars vägnar som varit oroliga för mig. Väl hos läkaren har jag dock blivit inskriven på LPT och jag har inte varit det minsta förvirrad, tvärsom har jag sett allt klart och tydligt... en bild som den vanliga medelklasssvensson inte tycks klara av. Det är världbildskonflikt det handlar om och så kallat psykiskt sjuka blir placerade på ett sätt som förvärrar deras situation.

Det är en korrupt branch som går läkemedelsindustrins vägnar, och de som jobbar med det saknar fullständigt utbildning och erfarenheter för att hantera de vars psykologi ger dem ett beteende som bryter mot svenssonnormen. Jag har mött många väldigt orättvist behandlade människor på psyk, som varit långt mycket friskare i psyket än vad gemene man är idag. Ändå blir det stämplade som sjuka och behandlade med en rad av olika mediciner som sliter och förgiftar, men botar ingenting.

Det är verkligen en usel situation att läkare får så stor auktoritet, särskilt när de saknar både utbildning och erfarenhet som kan ge upphov till förståelse och behandling som kan få människor att gå igenom sina processer och botas på riktigt.

Tvång i öppenvården lär ej fungera.

Jag dömdes till rättspsykiatrisk tvångsvård pga politisk protest. Så vitt jag kan se så är jag den ende person som sedan blivit utskriven genom att själv kontakta Länsrätten. Jag menar att tvångsåtgärderna gjorde mig så elak att till slut så orkade inte läkarna med mig längre.

Skulle någon åter försöka tvångsvårda mig så skulle jag bete mig ännu elakare. För nu vet jag ju att det är den effektivaste metoden att slippa tvångsvård.

Så för mig är det självklart att tvångsåtgärderna i praktiken kommer att riktas mot de patienter som är för snälla för att protestera.

Lägg till kommentar