SVT-dokumentären Smalast vinner handlar om hur smalhets på sociala medier påverkar unga tjejer, speciellt när stora influencers lägger ut så kallat ”pro-ana”-innehåll, till exempel bilder där revben och ryggkotor sticker ut.

– Huvudproblemet med media är att smalhet inte bara är något som vissa kanske tycker är vackert utan det kopplas också till framgång och att synas, säger Ata Ghaderi som är professor i klinisk psykologi vid Karolinska institutet och forskar om ätstörningar.

I SVT-dokumentären skildras hur utseendeidealen på sociala medier leder till att unga mår dåligt, men det är flera faktorer som kan leda till en ätstörning.

Den genetiska sårbarheten är en viktig faktor i uppkomsten av ätstörningar, förklarar Ata Ghaderi. Till exempel upplevs patienter med anorexi ofta ha mycket kontroll, men att de i själva verket saknar kontroll helt och hållet.

– Det är som att generna spelar en ett spratt som gör att man eftersträvar ett visst förhållningssätt, säger Ata Ghaderi.

– Den som drabbas blir ganska fyrkantig i sitt tänkande. Man blir tvångsmässig, repetitiv, osäker i sitt beslutsfattande och får ett större fokus på detaljer, säger han.

Det är dessa egenskaper som leder till att man blir väldigt strikt med sitt ätande, tränar mycket och håller sig till rutiner. De här förhållningssätten är inte bara dåliga. Men när man ser dessa drag hos personer med anorexi är de inte funktionella.

– Det här tvångsmässiga och rutinaktiga uppfattas ofta som någon form av kontroll och att patienterna har koll på läget, vilket de inte har eftersom det inte är funktionellt. I många fall leder det tyvärr till död och fördärv. Det är en de psykiatriska diagnoserna som har högst dödlighet, säger Ata Ghaderi.

Diskussionerna på sociala medier efter SVT:s Smalast vinner har handlat mycket om det ansvar som influencers har. Åsikterna har gått isär. Vissa säger att om en persons innehåll skulle vara jobbigt för en så är det bara att avfölja. Andra menar att influencers har ett ansvar att tänka på hur de poserar och vilket budskap som de ger sina följare. Ata Ghaderi håller med det senare.

– De har jättestort ansvar, tycker jag. De måste tänka igenom vad de säger och hur de säger saker. Väldigt många influencers beaktar tyvärr inte problematiken tillräckligt mycket, säger han.

– Kända personer tror att om de pratar om sin ätstörning så gör de alla en tjänst. Det gör de inte alltid. På ett sätt är det bra för att det visar att alla kan få en ätstörning men det finns en risk att man normaliserar och glamoriserar problematiken.

Det är svårt att veta om man själv har en genetisk sårbarhet för ätstörningar, men om någon i ens släkt haft en sådan diagnos kan det betyda att man har en sårbarhet. En generell åtgärd är att skapa en miljö där alla tar hand om varandra. Det blir ett sätt att skydda sig själv och andra.

– Att vara en god vän och bidra till att alla kompisar har ett sammanhang där man känner sig älskad och uppskattad är ett stort skydd mot många psykiska sjukdomar. Som ung person har man ansvar att bidra till det, säger Ata Ghaderi.

Ett annat sätt att skydda sig är att se till att ha en hälsosam relation till mat. Som förälder är det viktigt att se till att ens barn har en bra association till ätande. Mat ska kopplas till njutning och ska vara något man äter för att bli mätt. Ata Ghaderi rekommenderar att ha måltider ihop så att maten kopplas till trevliga tillfällen. Han säger att njutningsaspekten är viktig.

Att undvika att vara strikt med sitt ätande och sin vikt minskar risken för en ätstörning. Det verkar som att bantning är en inkörsport in i sådana sjukdomar. Ata Ghaderi säger att viktnedgång till följd av en tvångsmässig rutin inte är en personlig prestation utan det verkar trigga i gång den genetiska programmeringen som leder till ätstörningar. När man drabbas av en sådan sjukdom är man fängslad av sina gener, menar Ata Ghaderi.

– Man börjar känna sig annorlunda. Maten tappar sin förstärkningsfunktion och man upplever att man vill vara väldigt fysiskt aktiv.

Att lära unga kritiskt tänkande är viktigt för att förebygga ätstörningar och där har skolan ett stort ansvar, anser Ata Ghaderi. Skolan ska kunna ge eleverna verktygen att kunna se på budskap i medierna på ett kritiskt sätt.

Han jämför det med att vaccinera barn när de är små. De ska kunna ställa frågor som: Vad kommer smalhetsidealet ifrån? Vilka tjänar på det här? Ata Ghaderi säger också att man måste skapa mer acceptans genom att tidigt lära dem att folk har olika kroppar.

– Det här börjar bli en akutfråga. Man behöver inte se ut på ett visst sätt för att vara framgångsrik.