”Psykiatrin är här, göm era barn!”
Det handskrivna budskapet fanns på en skylt som hölls av en demonstrant på trappan till mässan i Göteborg för mer än tjugo år sedan. Inne i byggnaden pågick en vetenskaplig konferens om adhd och andra neuropsykiatriska diagnoser.

2004 strimlade anställda vid Göteborgs universitet 22 hyllmeter forskningsmaterial.
Bild: Getty Images
Jag stannade och pratade med demonstranten. Hon visade sig vara medlem i Kommittén för mänskliga rättigheter, scientologikyrkans kampanjorganisation mot psykiatrin. Den hon var mest kritisk mot var Christopher Gillberg, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Göteborgs universitet. Hon anklagade honom för att ge konstiga diagnoser till barn och utsätta dem för knark.
Stämningen var laddad. Under de följande åren härjade en av Sveriges mest upprivande konflikter om forskning. Den ledde bland annat till utdragna rättsprocesser och att 22 hyllmeter vetenskapligt källmaterial passerade genom en papperstugg.
I dag är hojtande demonstranter sällsynta i neuropsykiatriska sammanhang, och Christopher Gillbergs vetenskapliga gärning respekterad till den grad att han fått ett helt forskningscenter uppkallat efter sig. Men diagnosen adhd är fortfarande omdebatterad. När striden härjade som värst i början av seklet fick ungefär fyra tusen barn med diagnosen centralstimulerande läkemedel. I dag har antalet ökat till närmare en kvarts miljon. Hur hamnade vi här? Läs mer i artikeln Bråk om adhd-diagnoser blottar psykiatrins urkonflikt.