Annons
Nazikvinnorna  som skrev böcker
Bild: 
Lars Werstam

Nazikvinnorna som skrev böcker

Bibi Jonsson, professor i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, har forskat om nazistiska motiv bland svenska kvinnliga författare.

Författare: 

Publicerad:

2013-01-29

Varför forska om detta?

– Därför att det finns inget skrivet om dessa kvinnor tidigare. Så jag har undersökt ett dussintal kvinnliga nazisters romaner från framför allt 1930-talet. Ofta vill vi ju bara lyfta fram goda kvinnliga förebilder. Jag ser mig som feminist, men tycker samtidigt att vi inte kan blunda för dessa kvinnor, som gick rakt motsatt väg.

Är de nazistiska motiven tydliga?

– Ja, exempelvis Annie Åkerhielms Bakom spalterna från 1933 handlar om hur en tidning övergår från en tyskvänlig till en engelskvänlig linje, och de förfärliga konsekvenserna av detta. Sedan förekommer ofta politiska diskussioner i romanerna, och då får ofta nazisterna det sista ordet med de bästa argumenten. Andra böcker kan beröra en huvudpersons ideologiska omvandling från exempelvis socialdemokrat till nationalsocialist.

Hur ser motiven ut?

– Det starkaste är rasismen – frågan om judar och romer. Samtidigt ska man veta att även icke-nazister kunde beröra dessa frågor. Eftersom det är kvinnliga författare så är kvinnorollen ofta i fokus. Det handlar ofta om att kvinnan ska vara hemmafru och föda ariska barn.

Var de i första hand författare eller nazister?

– De var författare. Men de var alla mer eller mindre aktiva i olika föreningar med en nazistisk agenda. Och flera av dem var mycket etablerade, Annie Åkerhielm var exempelvis utgiven på Albert Bonniers förlag och sålde mycket bra.

Vad förenar dessa kvinnor, förutom nazismen?

– Flera hade överklassbakgrund, ett par av dem var gifta med tyska eller österrikiska män. Andra kom från radikala vänstergrupperingar. Så de kom från den yttersta högern eller den yttersta vänstern. Men de var alla lite äldre. Nazismen hyllade ungdom och manlighet, så som äldre kvinnor var de egentligen helt fel ute. De engagerade sig politiskt för att kvinnor inte skulle engagera sig politiskt – de skulle vara hemma och föda barn. Men själva arbetade de för fullt med sina romaner och flera av dem fick inga barn!

Hur ställde de sig till 1930-talets övriga litteratur, primitivismen och modernismen?

– De tillhörde en motreaktion. De betonade moral, var negativa till den nya frigjordheten. De betonade kyrkan och traditionella värden. De lyfte fram landsbygden. Stilen i romanerna är mycket enkel och melodramatisk – det handlar om gott och ont, svart och vitt. Ofta är det rätt övertydligt. Böckerna har heller inte överlevt som litteratur eller placerat sig i litteraturhistorien. Men de var etablerade på sin tid.

Hur togs de emot?

– Kvinnliga författare på den tiden fick finna sig i att deras politiska intressen inte berördes. I recensioner framhölls ofta att de var goda författare, men man intresserade sig inte så mycket för den politiska tendensen.

Vad hände med dem sedan, efter kriget?

– Flera var ju redan äldre, som sagt. Många övergav inte sina ideal. Några tog avstånd, andra försökte skyla över eller skylla ifrån sig. Men framför allt blev de och deras böcker bortglömda.

Finns det någon motsvarighet i dag?

– Nej, inte i dag, men under vänstervågen och feminismen på 1970-talet så var det vanligt med romaner med tydlig politisk tendens – där kan man se en likhet. Men inte i dag, nej.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar