Tusenårig hjärnkirurgi ofta lyckad

I Peru praktiserades så kallad trepanering för 1 000 år sedan. Nu har forskare undersökt kvarlevorna efter 32 kroppar med spår av omfattande skallkirurgi – som tycks ha fungerat.

Publicerad
I detta fall hade patienten avlidit av behandlingen. De små hålen borrades efter att han dött, och var troligen ett sätt att träna på. 
Bild: Danielle Curin

Forskare från University of California har nyligen undersökt 32 kroppar som man hittat i grottor i södra Peru. De hade alla utsatts för så kallad trepanering, det vill säga kirurgiska ingrepp i skallbenet. I de flesta fall hade man borrat hål invid varandra för att skapa en öppning, eller skrapat bort kraniet. I flera fall hade samma individ utstått flera behandlingar.

Enligt Danielle Kurin, antropolog vid University of California, så kan man se att många, uppåt 70 procent, överlevt sina trepaneringar, eftersom skallbenet hade läkt efteråt. Skrapningsmetoden hade högst läkningsfrekvens – och att med ett vasst föremål knacka bort delar av skallbenet sämst.

Flera av fynden hade skallfrakturer som man uppenbarligen försökt bota med trepanering – och i många av dessa fall läkte både frakturen och trepaneringen. Danielle Kurin menar att allt tyder på att trepanering användes vid skallskador för att lätta på det tryck mot hjärnan som en inre blödning kan orsaka, men att det även kan finnas andra orsaker till bruket.

I vissa fall har kranierna varit så välbevarade att man sett att skallen varit rakat inför ingreppet, och att man hade behandlat såret med örter som syftade till att läka skadan.

Trepanering av barn och kvinnor var mycket sällsynt i regionen, och bruket stoppades av spanska kolonisatörer på 1500-talet. Forskarna tror att i de fall där trepaneringen misslyckats – och patienten dog – användes kraniet för att träna på och för att lära sig mer om skallbenets anatomi.

Resultaten av Danielle Kurins forskning har nyligen publicerats i American journal of physical anthropology.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor