Planetforskning

I galaxen Haro 11, vars ljusstrålar tar 300 miljoner år på sig för att nå oss, avslöjas hur stjärnor och galaxer bildades vid tidernas begynnelse. Haro 11 är nämligen en ovanlig galax.

Mötet mellan asteroiden Lutetia och rymdsonden Rosetta skedde 454 miljoner kilometer bort, utanför planeten Mars bana.

I ett helt hov av månar och ringar som planeten Saturnus håller sig med är Enceladus en av de minsta medlemmarna.

Vid den tid då jorden kom till, för 4,5 miljarder år sedan och sedan ytterligare ett par miljarder år framöver, var solens strålning en tredjedel lägre än i dag.

Denna något psykedeliska bild av solen har skickats till jorden av Solar Dynamic Observatory. Det amerikanska solteleskopet påbörjade i februari sitt 5-åriga uppdrag att vaka över solens aktiviteter.

En stjärna bara tio ljusår bort från oss kan vara vår närmaste bruna dvärggranne.

Den brittiske 1500-talspoeten John Heywood liknade vår egen måne vid en ost. Vad skulle han inte ha skrivit om Marsmånen Fobos?

Vatten och flera organiska molekyler har nyligen upptäckts i Orionnebulosan, där många nya stjärnor bildas. Orionnebulosan är känd som en av rymden mest produktiva kemiska fabriker.

Efter femton år av vinter och mörker började Titan, en av Saturnus månar, att långsamt vända sitt norra halvklot mot solen i augusti förra året.

Under vintermånaderna täcks Mars röda sanddyner av frusen koldioxid. Istäcket smälter när solstrålarna värmer det på våren.

Särskilt intressanta är de så kallade tigerränderna i närheten av Enceladus sydpol, som tycks vara varmare än den frusna månens övriga yta.

Kvasarer är starkt strålande energiknippen som får sin ljusstyrka av ett svart hål som gömmer sig i deras inre.