Teleskop

Kometer som kan ses med blotta ögat är sällsynta. Det var drygt tio år sedan kometerna Hyakutake och Hale-Bopp draperade natthimlen.

"Deras yta är ej större än en socken." Så skriver Nils Nordenmark i sin svenska översättning av den franske astronomen Camille Flammarions Astronomie Populaire från 1880.

Om 5 miljarder år kommer solens bränsle att ta slut, och då blir vår stjärna över hundra gånger större i omfång. Hittills har man trott att jorden då kommer att slukas av den svällande solhettan.

I flera decennier därefter - till genteknikens genombrott - var rymdteknik den högsta formen av teknik.

Astronomer vid det amerikanska Spitzerteleskopet har som de första i världen kunnat registrera direkt ljus från två planeter kring andra solar, så kallade exoplaneter.

Amerikanska forskare har lyckats tillverka en ytbeläggning som gör material så gott som reflektionsfria.

Den 24 februari 1987 såg Ian Shelton något nytt på sina bilder av vår granngalax Stora magellanska molnet.

En hake med big bang-teorin har varit att gamla stjärnor borde innehålla mycket mer av grundämnet litium än vad astronomerna har kunnat hitta.

Där det mesta hände i den gigantiska krocken syntes ingenting. Alltså var det ett verk av den mörka materien.

Observationsnatten den 30 augusti 1992 skulle bli historisk inte bara för de två vid teleskopet - de amerikanska astronomerna David Jewitt och Jane Luu.

I vår granngalax, Stora magellanska molnet, finns en nebulosa som har fått sitt namn efter en ofarlig men länge fruktad art av spindlar.

Stjärnutbrottet 6 500 ljusår bort från oss skedde år 1054 och noterades av kinesiska och japanska astronomer, och med all sannolikhet även av Nordamerikas indianer.

Astronomer har för första gången sett tecken till planetbildning kring bruna dvärgar, stjärnlika objekt som är för små och för kalla för att tända som riktiga stjärnor.

De tekniska krav som ställs på moderna teleskop är så många och så speciella att man knappast kan hitta på en ny form på teleskopbyggena.