En modern folktro

Cirklarna i sädesfälten i England har fått övernaturliga förklaringar och utlöst andliga upplevelser. Inte ens då två män trädde fram och avslöjade att de hade tillverkat ringarna, slutade anhängarna att tro.

På 800-talet skar människor bort långa strimlor av grästorv över ett stort område i Westbury i England. Sedd från luften antar den blottlagda ljusa, kalkhaltiga jorden formen av en häst. Ingen vet i dag vad hästen hade för innebörd för den tidens människor. I vår tid, under 1960-talet, blev Westbury ett känt namn i UFO-kretsar. En rad mystiska fenomen sågs på himlen. Och en morgon i augusti 1980 kom ännu ett bidrag till legendbildningen. Lokaltidningen i Westbury uppgav att en turist hade sett tre märkliga cirklar i ett sädesfält, runda plättar där stråna tryckts ner mot marken i virvelformade mönster.

Diskussionerna satte fart. Några läsare tog cirklarna som nya bevis på de utomjordiska varelsernas intresse för trakten. Andra menade att virvelvindar kunde ha plattat till stråna.

Ett år senare upptäcktes nya cirklar, och berättelsen spreds till allt fler tidningar. Snart följde en av Storbritanniens större TV-kanaler efter. De stora brittiska kvällstidningarna slog upp de fantasieggande teorierna om cirkelmakare från rymden på löpsedlarna.

Cirklarna visade sig sedan sommar efter sommar. För varje år blev de fler och fler och alltmer komplexa och gåtfulla. Upp till fem symmetriskt och prydligt utlagda cirklar rapporterades. Så började nya mönster att uppenbara sig. Man hittade ringar och avlånga band, liksom små och stora cirklar sammansatta i mönster som vagt kunde påminna om hieroglyfer eller om konturerna av gigantiska insekter.

Två av de mest kända uttolkarna av fenomenet skrev en bok som sålde i över 100 000 exemplar. En lantbrukare, vars sädesfält hade blivit föremål för de mystiska cirkelmakarnas kreativitet, sålde biljetter till vallfärdande nyfikna. På bara några dagar lär han ha tjänat över 5 000 pund.

På några år skapades en subkultur kring cirklarna och riktlinjer för hur de skulle studeras och förklaras. Ett antal organisationer bildades för att dokumentera och studera fenomenet. Tidskrifter gavs ut som helt ägnades cirklarna, experter höll föredrag och skrev böcker.

Ointresserade forskare

Forskarna visade förvånansvärt litet intresse för cirklarna och lämnade därmed fältet vidöppet för alternativa förklaringar. Ett vanligt vetenskapligt angreppssätt är annars att utgå från de enklaste, minst spektakulära hypoteserna. Här hade forskare t ex under kontrollerade förhållanden kunnat trampa eller pressa ner figurer i sädesfält och sedan utvärdera resultatet. Ser det likadant ut som de formationer som uppträder till synes spontant? Eller de hade kunnat anlita lantbruksexperter som rimligen borde veta hur sädesstråna beter sig under tryck och vid olika väderleks- och vindförhållanden.

Men utforskarna av fenomenet agerade oftare som försvarsadvokater för de egna favoritteorierna. Många av de självutnämnda cirkelexperterna hade tidigare varit slagrutemän, UFO-entusiaster eller förespråkare för mer eller mindre säregna teorier om hur världens högkulturer hade skapats av förhistoriska astronauter.

Andliga upplevelser

Cirklarna som fenomen adopterades alltså raskt av företrädare för olika new age-strömningar. I och med det uppstod en intensiv korsbefruktning mellan själva upplevelsen av cirklarna och tolkningen av dem. Om cirklarna hade ett översinnligt eller utomjordiskt ursprung, så förklarade det varför känsliga människor rapporterade om andliga upplevelser när de trädde in i dem.

En av dessa visionärer berättar: ”Fem av oss mediterade i en sådan cirkel. Jag hörde ett budskap: ’Förena er med oss, förena er med oss, ni är inte ensamma i universum’. Jag kände mig uppladdad av kvicksilverströmmar av energi som pulserade genom mitt blod. Efter dessa upplevelser kommer jag aldrig mer att bli samma människa.”

För den som har sådana uppenbarelser förstärks intrycket av att cirklarna måste ha en mystisk förklaring.

Liknar Marialegenderna

Cirklarna har alltså i första hand tolkats i religiösa termer och utlöst andliga upplevelser. Tanken ligger nära att cirklarna i nyreligiösa kretsar fungerar som ett slags symboler för det översinnliga, och att de kan jämföras med den kristna traditionens reliker, helgonbilder och krucifix. Det finns till exempel tydliga paralleller mellan vår tids cirkelmystik och visionära upplevelser av jungfru Maria i katolsk tradition. En grupp Marialegender förtäljer hur statyer eller ikoner av den heliga Modern har hittats i träd eller buskar, långt ute i naturen. Några rationella orsaker diskuteras inte i legenderna, utan fyndet tolkas alltid som ett direkt ingripande av en högre makt. Fyndplatsen blir till pilgrimsort, och där uppförs en helgedom.

Andra legender om Maria utgår ifrån visionärers upplevelser. Några personer ser ett ljussken eller en människoliknande kontur. Ett av vittnena tar språnget till en religiös förklaring, och snart har alla utsagorna anpassats efter detta. Alla förstår att ljuset var Maria. Berättelsen fylls på alltmer. Människor har hört profetiska budskap från Maria, pilgrimer som har vallfärdat till platsen har botats från sina åkommor. En våg av religiös väckelse utgår från händelsen.

Sprids på olika sätt

Cirklarna i sädesfälten och bilderna på jungfru Maria i naturen är märkliga händelser, men därav följer inte att de är orsakade av ett gudomligt ingripande. I båda fallen gäller att ambitionen att undersöka händelsen är svagare än viljan att tolka den i redan givna, andliga termer. Skaror av sökande människor beger sig till platserna där det översinnliga har manifesterat sig. Personer som sägs vara medialt begåvade får uppenbarelser. För många av besökarna känns närvaron av det heliga intensiv. När de återvänder till vardagen är de inte längre samma människor som tidigare. Upplevelserna av att stå ansikte mot ansikte med tillvarons mysterier förvandlar människor på djupet. Det går alltså att peka på klara likheter mellan dessa två slag av folkligt religiösa fenomen. Men det finns också viktiga skillnader. Mariavisionerna förekommer visserligen i vår egen tid, men de har djupa rötter i katolska eller ortodoxa kulturmönster. De mystiska cirklarna förs däremot fram av de troende på ett sätt som visar hur annorlunda dagens samhälle är jämfört med den traditionella bondekulturen. Trots att cirklarna tolkats i andliga termer har de dragits med i det moderna samhällets kommersialism. Det ställs på sin spets när formationerna används som ren reklamrekvisita, t ex när det brittiska företaget Rover visar upp en av sina bilmodeller mitt i en cirkel.

Trots att Mariavisionernas trovärdighet ofta har varit låg, har utomstående inte känt sig manade att ifrågasätta sanningshalten. Men rationalisterna, som såg new age-tolkningarna som ett utslag av vidskepelse, attackerade däremot cirkelexperterna redan på ett tidigt stadium. Debatten mellan troende och rationalister har tidvis varit mycket hård.

Tolkningsmallar saknas i vår tid

När Mariastatyer hittades uppe i träden, ”visste” man vad fyndet innebar. I vår tid ligger det på var och en att skapa sina egna förklaringar. Cirklarna är inga undantag. De mer paravetenskapliga förklaringarna (para=bortom), samsades med utpräglat folkligt religiösa föreställningar.

Enligt en av de tidigaste paravetenskapliga förklaringarna hade s k plasmavirvlar givit upphov till formationerna. Konkurrenter menade att det i stället rörde sig om spontana mikrovågor. Med allt från geigermätare till magnetometrar försökte man mäta eventuell strålning, utan att komma till några säkra slutsatser.

Men inga paravetenskapliga teorier fick samma genomslagskraft som de nyreligiösa. Flera av formationerna hade hittats i närheten av fornminnen, som hästen i Westbury. Många cirkelentusiaster tänkte sig att de människor som en gång hade format monumenten intuitivt känt av mystiska jordkrafter och konstruerat de heliga minnesmärkena efter dem.

Föreställningen att arkitekturen bör rätta sig efter ett slags osynliga kraftfält har funnits sedan länge i bl a Kina. I västerlandet däremot uppstod liknande tankegångar inte förrän på 1920-talet. En brittisk ockultist tänkte sig att de förhistoriska monumenten hade placerats efter ett system av linjer. Teorin lyftes nu på nytt fram i rampljuset, eftersom den ansågs förklara både varför cirkelformationerna uppträdde i mytomspunna områden och varför särskilt känsliga slagrutemän fick så kraftiga utslag på sina instrument.

Tecken från Moder Jord

Varifrån kommer då de mystiska jordkrafterna? Enligt den mest utpräglade new age-tolkningen är det jorden själv som på ett medvetet sätt sänder ut dem. Det är ett slags andlig fingervisning om att det är dags för mänskligheten att vakna upp. Moder Jord, eller Gaia, klarar inte längre av människans livsfientliga härjningar. De mystiska symbolerna sägs dölja numerologiska samband, återknyta till indianska profetior eller ”återspegla skapelsens grundmönster”.

Enligt en annan tolkningsmall är det inte Moder Jord utan våra rymdbröder och rymdsystrar som har skapat alla dessa symboler och tecken. Men innebörden är ungefär densamma som i Gaia-tolkningen: vi står i valet mellan en blint materialistisk förnuftstro och ett andligare förhållningssätt till livet. UFO-varelserna vill hjälpa oss in på rätt bana.

Nya utlopp för andligheten

Kanske är det just vår egen moderna, industrialiserade och skeptiska värld som får så många människor att längta efter något annat och mera. Rationalister söker ibland orsaker till den moderna folktron i att människor förses med undermålig information eller i att skolan brister i att lära ut kritiskt tänkande. Men roten till fenomenet bör nog sökas någon annanstans. Det är nog främst den starka önskan att tro som gör att skeptikernas argument inte biter. Människors brinnande längtan efter andlighet och helighet söker sig ständigt nya, oväntade utlopp. Inte ens när två män trädde fram hösten 1991 och avslöjade att de hade tillverkat flera hundra cirklar, slutade anhängarna att tro.

Det började en kväll på krogen 1978 när männen kom på att de skulle sätta litet fart på UFO-debatten. Om nu rymdfararna inte ville landa och visa sig så kunde man minsann själv göra landningsspår. De smög sig ut försedda med en järnstång och lyckades med viss möda platta till en cirkel med 10 meters diameter. I deras egna ögon var resultatet lyckat, men det kom inga rapporter till tidningar eller TV. Det tog två hela somrars träning och förbättring av redskapen innan en av deras skapelser – cirkeln från Westbury – hamnade i lokaltidningen.

Under årens lopp skapade de båda männen mer än två hundra cirklar, drivna av skaparglädje och av viljan att dra cirkelexperterna vid näsan. Deras formationer blev allt större och allt djärvare. Men till slut tröttnade de på allt ståhej och gick till tidningen Today. Inför reporterns ögon skapade de en av sina berömda formationer.

Bortförklarar bluffen

Tidningen bjöd in en cirkelexpert för att besiktiga formationerna. Experten förklarade att de utan tvivel var äkta. När han sedermera fick klart för sig att cirklarna var fabricerade, stod han fast vid sitt utlåtande. Att acceptera skeptikernas version skulle ha varit alltför bittert. Han och andra självutnämnda experter hade investerat en yrkeskarriär i cirklarna. Slagrutemän, medier och ufologer hade offentligt vittnat om fenomenets äkthet. Tusentals new age-sympatisörer hade vallfärdat till dem.

Enligt en konspirationsteori hade de båda engelsmännen inte alls skapat några formationer. Allt var desinformation från bl a CIA för att lägga locket på sanningen. Kompromisslösningen betonade att även om nu männen hade tillverkat ett par hundra cirklar, så återstod flera hundra som kunde vara äkta. Slutligen menade några till och med att människor som hade tillverkat falska cirklar i sin tur hade styrts av utomsinnliga krafter.

Cirkelexperterna avfärdar alla jordnära förklaringar. På så sätt kan cirklarna och symbolerna fortsätta att fylla en viktig funktion för dem. De vill se en värld fylld av mysterium och förtrollning och föredrar tolkningar där cirklarna är livsavgörande budskap från kosmiska intelligenser. Förklaringen att cirklarna är skapade av människor med järnrör, rep och plankor ter sig platt.