Frekvensutrymmets anarkist

Ett problem för framtidens alla trådlösa apparater är att radiorymden inte är oändlig. Traditionellt har man delat upp frekvenserna i frekvensband och tilldelat diverse radiotjänster olika band. Teknikutvecklingen gör visserligen att man kan använda allt högre frekvensband, men radiospektrum betraktas ändå som en begränsad naturresurs och efterfrågan överskrider tillgången.

Åtminstone var detta sant tills Larry Fullerton vid företaget Time Domain i USA uppfann tidsmodulerat ultrabredband. En teknik som tillåter extremt hög överföringshastighet utan att ta något egentligt frekvensutrymme i anspråk. Redan 1987 patenterade Larry Fullerton den nya tekniken, men den har inte slagit igenom än. Ett skäl är att den bryter just mot överenskommelsen att varje tjänst ska hålla sig till sitt frekvensband, och därmed är den inte tillåten. Time Domains teknik använder alla frekvenser.

I stället för att skicka all information i en serie på en given frekvens sänder Time Domains teknik enkla radiopulser på slumpmässigt valda frekvenser. Det gäller att kunna skicka en puls vid exakt rätt tid. Både sändare och mottagare måste hålla extremt noggrann koll på klockan.

En konkurrent till Time Domain är Bluetooth, som bl a Ericsson och Nokia ligger bakom. Bluetooth använder traditionell teknik i den meningen att bara ett givet frekvensband används. Men medan en Bluetooth-krets kräver 100 milliwatt för att sända en miljon bitar per sekund 10 meter, kräver Time Domains chip bara 0,5 milliwatt för att sända samma hastighet 400 meter.

I USA stoppas fortfarande tekniken eftersom man är rädd att den kommer att störa annan radiotrafik. Det återstår dock att bevisa.