Offentlighetsprincipen

Ingen kan ha undgått att Sverige just nu är ordförandeland i EU och knappast heller att Sverige och merparten av de övriga medlemsländerna har olika syn på hur offentlighet och sekretess ska regleras i unionen. Sveriges internationellt sett extrema offentlighetslagstiftning skrämmer uppenbarligen många europeiska beslutsfattare. Intervjuer i nyhetsmedierna tyder på att det man oroar sig för är att EUs effektivitet skulle minska om öppenheten antog svenska proportioner och att många beslut skulle komma att anpassas till tillfälliga opinioner snarare än till verklighetens krav. Visst kan offentligheten i Sverige emellanåt vara problematisk, t ex när den utnyttjas för kriminella syften, men huvudeffekten – och huvudvinsten – har hittills varit en helt annan: ökat medborgerligt förtroende för statsapparaten. Läs den spännande artikeln om hur Gustav IIIs åsiktsförtryck bidrog till att offentlighetsprincipen inte blev en dagslända. Intressant är också författarens slutsats att principens tid kanske ändå är utmätt, men inte av EU-skäl utan beroende på en annan utveckling som pågår runt omkring oss.

Detta nummers Tema

Historien är full av svar på frågan om varför vissa saker händer och inte andra. Fyra ofta nämnda är ingrepp av en högre makt, människans fria vilja, mekanisk framskrivning av rådande tillstånd och tendenser, samt slumpen. Temat i detta nummer är just slumpen, och några av artiklarna snuddar även vid dess olika motsatser, t ex avsikt och nödvändighet. Vi har inbjudit fyra skribenter från mycket olikartade forskningsmiljöer – medicin, fysik, matematik och historia – och den uppmärksamme läsaren kommer att finna att författarna inte är helt överens i synen på den roll som spelas av tillfälligheter.