Mysteriet med vandrande korallen löst
En korallklump är lika orörlig som en vanlig sten och ska inte kunna flytta på sig. Men nästan varje natt under en månads tid flyttade sig en korallklump i John Chisholms forskningsakvarium. Sträckan varierade mellan 6 och 16 centimeter.
Chisholm, som arbetar vid Europeiska oceanologiska laboratoriet i Monaco, lade varje gång tillbaka korallklumpen, men morgonen därpå hade den ånyo farit i väg mot en sten i närheten. Oftast satt korallklumpen fast på stenen, några centimeter ovan akvariets sandiga botten.
Vad var det som pågick? John Chisholm bjöd in filmaren Russel Kelley för att hjälpa till att lösa mysteriet. De belyste akvariet och lät kameran rulla under natten. Inget hände. De belyste då i perioder och hade släckt i perioder. Korallklumpen flyttade sig igen – men bara under mörkerperioderna.
En infrarödkamera avslöjade till slut vad som hände. En havsmask stack ut ur en hålighet i stenen, famlade runt, hittade korallklumpen och – på mindre än två sekunder – ryckte den till sig (bildserien härintill). Fastän denna mask bara var en liten unge – som vuxna kan de bli två meter långa – kunde den lyfta klumpar på 20 gram flera centimeter och limma fast dem på sin sten. Veterligen är detta första gången som något liknande iakttas.
Havsmaskens beteende, som säkert är medfött, skapar en skyddad miljö både för den själv och för fiskyngel som den äter. Detta bidrar, i sin tur, på två sätt till att skapa korallrev. Dels behöver korallrev en fast grund för att uppstå, dels fångar maskbygget in sedimenterande näringsämnen åt korallerna.
