Narkotika – myter och forskning
Narkotika är i flera avseenden tabubelagt. Det är inte bara förbjudet att sälja, inneha och konsumera narkotiska droger utan nästan även att tala om dem på ett nyktert sätt. Det har gjort att en rad myter florerar. Två av de vanligaste vederläggs i detta nummers Tema. Den ena myten är att bruket av cannabis – för många mer känt som hasch – skulle vara harmlöst. Tvärtom kan ruset vara djupt obehagligt och, vad värre är, de långsiktiga effekterna kan innebära sämre minne, minskad förmåga att lösa problem, nedsatt språkförmåga och social kompetens, passiv livshållning – kort sagt en trögare hjärna
Den andra myten är att vården av tunga missbrukare skulle vara närapå meningslös. Till och med vårdpersonalen själv gissar att högst 5 procent blir varaktigt fria från missbruket, något som närmare studier visar är en grov underskattning. Bakom denna hoppfulla rapport ligger bl a insikten att en missbrukares art av psykiska problem spelar en avgörande roll för hans eller hennes mottaglighet för vård.
Denna kunskap är extra viktig nu när antalet dödsfall av narkotikamissbruk stiger för varje år och år 2000 var tre gånger högre än bara fem år tidigare. Och de som dör är inte längre enbart personer som ligger utslagna i knarkarkvartar, utan det nya är att mycket välanpassade unga människor vid obduktion efter t ex bilolyckor visar sig vara kraftigt narkotikaberusade. Det är hög tid för en ny samhällsdebatt om narkotika, men den får inte ske med ideologiska förtecken där alla deltagare har sin uppfattning klar på förhand. Narkotikadebatten är ett typiskt fall där medicinsk, psykologisk och kriminologisk forskning skulle kunna spela en mycket viktig roll – men det är på debattörernas ansvar att den tillåts göra det.
