Vinnare av Tidskriftspriset: Årets rörligt 2024!

DNA-analys numera polisrutin

För ett tiotal år sedan var DNA-analys en exklusiv kriminalteknisk metod, men nu är den standard även vid enklare brott.
Publicerad

Det blir allt vanligare att brottslingar avslöjas genom de biologiska spår som de lämnar. Så var det med polismorden i Malexander, styckmordet i Riddarfjärden och dubbelmordet i Skarpnäck. Blod på klädesplagg och vapen. Saliv på rånarluvor, cigarettfimpar, flaskor, burkar och frimärken. Sperma och vaginalsekret på underkläder.

Förra året genomfördes 12 000 DNA-analyser vid Statens kriminaltekniska laboratorium i Linköping, SKL, och år 2001 verkar antalet bli 15 000. Från att för ett tiotal år sedan ha varit en exklusiv och tidsödande process, har DNA-analys blivit standard även vid enklare brott.

En människas DNA är konstant genom hela livet och är densamma oavsett vilken typ av vävnad eller sekret det gäller. Det betyder att analys av ett blodspår kan jämföras med spermaspår och att spåren kan vara flera år gamla. Detta, tillsammans med den oändliga variationen i genuppsättning mellan människor, utgör huvudskälen till DNA-analysernas användbarhet inom kriminalteknik. Samma sak gäller släktskapsutredningar. Resultatet presenteras i form av en sifferkombination, ungefär som en streckkod.

Om en människas DNA-profil inte stämmer med en profil från ett spår kan man direkt utesluta att denna människa har lämnat spåret. Men stämmer de genetiska profilerna överens, måste man veta hur vanlig människans profil är. Det får man svar på genom att jämföra med en databas med genetiska stickprov från 350 svenskar. Om profilen är komplett är sannolikheten att överensstämmelsen mellan människans och spårets profil beror på slumpen mindre än en på miljonen. Alltså har man starka skäl att tro att man har hittat den skyldige.

En DNA-analys behöver bara ta några dagar, men handläggningstiderna är i genomsnitt 5-6 veckor. Korta handläggningstider är viktiga, t ex därför att ett enskilt DNA-resultat kan bevisa att en person är oskyldig och inte ska vara frihetsberövad längre. Men DNA-tekniken täcker inte alla behov. Den kan t ex inte besvara de avgörande frågorna om spåren har lämnats i samband med brottet eller hur gammalt spåret är.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor