Första syntetiska viruset skrämmer
I juli i år publicerade tidskriften Science ett forskningsresultat som gav eko i världspressen. Tre forskare vid State University of New York, Stony Brook, rapporterade att de hade satt samman ett fungerande poliovirus och beskrev hur de hade gått till väga. Information om poliovirusets genetiska kod hämtade de från en öppen databas. Sedan tog det närmare två år att bygga upp poliovirusets arvsmassa utifrån syntetiskt framställda byggstenar som finns att köpa.
– För mig var detta ingen överraskning. Frågan är snarare varför forskarna lade ner så stor ansträngning på något som så självklart skulle lyckas till slut, säger Göran Magnusson, professor i molekylär virologi vid Uppsala universitet.
Han berättar att man i princip har tillverkat virus från kemiska föreningar ända från 1970-talet och framåt. Men det krävs medverkan också av biologiskt uppbyggda komponenter. Så skedde även nu. För att skapa virusets ytterhölje av proteiner (bilden) behövs, förutom den syntetiska arvsmassan, s k ribosomer som är tillverkade av levande celler. Det är ribosomerna som sätter samman proteinerna efter recept i arvsmassan.
Rop på censur
Häftiga diskussioner har brutit ut i USA mellan politiker och forskare. Ska forskningsresultat av det här slaget publiceras öppet? Politikerna fruktar att kunskapen kan hamna i fel händer och underlätta för dem som vill framställa biologiska vapen. Många forskare, däremot, betonar i stället risken att det fria utbytet av information ska begränsas i onödan pga den rädsla som finns efter den 11 september i fjol. Att hemlighålla resultat från mikrobiologisk grundforskning kan ha motsatt verkan om det hindrar kunskapsutvecklingen inom områden som är viktiga i kampen mot just bioterrorism.
– Jag tycker att det skulle vara synnerligen olyckligt om man införde censur. Redan nu finns omfattande bioteknisk forskning som hålls hemlig av kommersiella skäl. Och att koppla framtagningen av detta syntetiska virus till terrorism är långsökt. Varför gå en sådan besvärlig omväg? Det finns ju gott om mikroorganismer som kan användas om man är ute i onda avsikter, anser Göran Magnusson.
Säkrare vaccin
I USA finns en lång tradition av polioforskning. Vaccinet mot polio som används i USA och många andra länder (dock inte i Sverige) bygger på levande men försvagade stammar av virus. Det händer att dessa virus spontant omvandlas till sjukdomsframkallande varianter. Ska Världshälsoorganisationen WHOs mål om att polio ska vara utraderat från jorden år 2010 uppfyllas, så måste vaccinet bli säkrare. Därför satsas det mycket på att forska fram försvagade stammar av poliovirus med stabilare arvsmassa. Polioviruset har en jämförelsevis liten arvsmassa och är därför ganska lätt att ändra. Hela genuppsättningen består av en enkel RNA-sträng med 7 741 baser (bokstäverna i det genetiska alfabetet). Det kan jämföras med komplexa smittkoppsvirus som innehåller 185 000 baser.
Möss som fick sprutor med det syntetiska viruset blev sjuka efter en vecka, precis som de blir om de får i sig naturligt poliovirus – fast det krävdes betydligt högre doser. Viruset har nämligen försvagats i och med att forskarna bytt ut 19 av de 7 741 baserna, något de gjorde för att deras virus ska kunna skiljas från naturligt poliovirus.
Men det går också att göra virus mycket kraftfullare. Så skedde för snart två år sedan när forskare från Australien experimenterade med muskoppor, ett virus besläktat med smittkoppor som angriper möss. Ofrivilligt skapade forskarna ett virus som dödade alla möss det kom i kontakt med. Möss blir inte alls lika sjuka av det naturliga viruset.
