Bättre nackbehandling med datormodell

Frakturer i den översta nackkotan är vanligast bland människor över 65 år, och orsaken är oftast fallolyckor. Skador som är stabila är inte farliga och läks bra utan operation.

Men om skadan är instabil kan ryggmärgen skadas vid påfrestning och bör därför opereras. I dag kan det vara svårt att skilja mellan dessa skador. Det gör att vissa patienter kanske inte får bästa möjliga behandling. Med hjälp av en datormodell av nackens kotpelare hoppas forskare nu kunna ge läkare bättre vägledning om i vilka fall som en skada bör opereras.

– Eftersom det många gånger handlar om äldre människor är det skönare för dem om de kan bära nackkrage och ta det lugnt i några månader i stället för att genomgå en omfattande operation, säger Karin Brolin. Hon disputerar vid Institutionen för farkostteknik vid Kungl Tekniska Högskolan i Stockholm och har utvecklat nackmodellen som en del av sin doktorsavhandling.

Modellen är uppbyggd med den s k finita elementmetoden där små avgränsade områden, ungefär som små legobitar, har de fysikaliska egenskaper som finns på just den platsen i en riktig nacke. Bitar som representerar ben har en viss hårdhet, medan delar som motsvarar ligament eller muskler är mjukare och mer töjbara.

Med hjälp av matematiska beräkningsmetoder går det att se hur nacken påverkas när den utsätts för slag, tryck eller andra krafter. Det går också att efterlikna hur stabil nacken är efter en viss fraktur. Det är denna egenskap hos modellen som Karin Brolin vill använda för att förutsäga hur en patients nackskada bör behandlas.

– I datormodellen kan vi knäcka till huvudet och nacken som vi vill för att se om en viss skada är instabil eller inte, men det gör man ju inte gärna med en skadad människa, säger hon.

Nästa steg blir att simulera hur uttänjda ligament påverkar stabilitet och rörlighet. Ett sådant diagnosverktyg kan även hjälpa läkare att bedöma om vissa symtom hos en patient skulle kunna vara resultat av exempelvis en s k pisksnärt-skada (whiplash).