Nygamla metoder utväg för Afrika
Afrikas småbondejordbruk är varken hållbart eller tillräckligt effektivt. Över hälften av befolkningen i t ex Zambia lever av jordar som stadigt försämras och som inte fullt ut föder sina brukarfamiljer.
Sedan snart femton år har därför många bönder i Zambia, till stor del tack vare svenskt bistånd, gått över till ”conservation farming”, bevarandejordbruk. Det innebär en rad åtgärder som skiljer sig från västerländska metoder och som i stället knyter an till traditionella brukandeformer. Man räknar med att 5-10 procent av landets bönder har gått över till de nygamla metoderna.
Dessa tekniker är både miljövänligare och ger bättre skördar. De kräver dock mycket arbete och planering de första åren, vilket gör att det finns ett visst motstånd mot dem. Aids-döden har tunnat ut arbetskraften i många familjer.
En viktig beståndsdel är att inte plöja åkrarna, eftersom plöjning har visat sig skapa en hård skorpa ett par decimeter under markytan.
I stället antingen hackar man upp permanenta odlingshål eller bearbetar åkrarna med en s k ripper. Denna vänder inte jorden utan rispar bara upp en fåra.
Ett annat viktigt inslag är rotationsodling, att byta gröda på varje fält varje år och att ofta odla baljväxter så att jorden kväveberikas. Ett tredje är samodling. Då odlas två eller flera grödor tillsammans, gärna på åkrar där man planterat träd eller buskar vars avkastning man också använder.
En fjärde ingrediens är att inte låta kreaturen äta upp skörderesterna utan att lämna dem på fälten för att bevara jordens fuktighet. Dessutom används konstgödsel i begränsad skala och vid väl avvägda tidpunkter, och man kalkar mot markens försurning.
