Musen avklädd in på bara generna
Efter sju års slit har musens hela arvsmassa kunnat kartläggas. Musens arvsmassa är intressant för oss eftersom möss med olika genetiska förändringar används mycket i biologisk forskning. Exempelvis som modeller för olika sjukdomar som forskare vill lära sig förstå och bota.
Hos möss består arvsmassan av ca 2,5 miljarder baspar. Men det är bara vissa delar av denna långa bokstavsrad som omvandlas till s k RNA-sekvenser, som i sin tur utgör mallen för proteiner. Tillsammans med forskare från det japanska Rikeninstitutet har en svensk grupp undersökt vilka delar av musens arvsmassa som avläses av kroppens maskineri. I tidskriften Nature rapporterar de att de funnit tiotusentals sådana områden i arvsmassan. Något som är förvånande är att en tredjedel av dessa RNA-sekvenser inte ger upphov till proteiner. I stället kan det vara så att de ser till att andra gener är aktiva i rätt dos, på rätt plats och vid rätt tillfälle.
– Detta är verkligt intressant eftersom man mycket väl kan tänka sig att olika sjukdomar kan ligga och lura i dessa sekvenser, säger Claes Wahlestedt. Han är professor i farmakogenomik vid Centrum för genomik och bioinformatik, Karolinska institutet, och ligger bakom resultaten.
Denna kunskap finns ännu så länge bara för möss – ännu vet vi inte vilka av människans tre miljarder baser som avläses. Många forskare tror att det är just i de reglerande delarna av arvsmassan som den stora skillnaden mellan olika organismer och celltyper finns.
– Arvsmassan ser ganska likartad ut, men det som spelar roll är när och var olika gener är aktiva. I exempelvis stamceller uttrycks olika gener bara en ytterst kort stund under den tidiga fosterutvecklingen för att sedan vara tysta för evigt. Med mer kunskap om regleringen går kanske processerna att styra i framtiden, säger Claes Wahlestedt.
