Dimskörd ger vatten i öknen
Regndroppar är 0,5-5 millimeter i diameter. Tyngden gör att de oftast faller rakt ner. Dimdroppar däremot är tio till tusen gånger mindre och svävar neråt med mycket låg hastighet. Minsta vindpust gör att dimdropparna rör sig i sidled. Genom att spänna upp finmaskiga nät på upprättstående pålar har forskare lyckats ta till vara vatten i områden med tillräckligt mycket dimma. Metoden används redan på flera håll i världen, bl a i Chile, Peru och Sydafrika.
På forskningsstationen Gobabeb i namibiska öknen, som ligger utmed Atlantkusten, har man i snart fyrtio år studerat hur växter och djur utnyttjar dimma som vattenkälla (se F&F 1/02). Nu används den kunskapen i experiment med dimskörd längs floden Kuisebs nedre fåra. Där är vattenförsörjningen ett problem, eftersom floden är torr större delen av året.
Vatten som skördas ur dimma är rent och har låg salthalt. I den namibiska öknen sammanfaller dimperioden med den tid på året när grundvattnet i Kuisebfloden är som saltast. Forskarna hävdar att dimvattnet med sin låga salthalt skulle kunna blandas med det saltare grundvattnet och erbjuda bra dricksvatten under denna period.
Studier visar att det förekommer mer dimma än regn i Namibias öken och att dimman dessutom är tillförlitligare som vattenkälla. Här råder dimma mellan 60 och 200 dagar per år. För att dimskörd ska kunna tas i bruk krävs dock kraftigare skärmar pga mycket starka östliga vintervindar.
På Gobabeb används en kvadratmeter stora dimskärmar. Det är standardmåttet när det gäller att undersöka om dimskörd lönar sig i ett område. Skärmarna består av dubbla nät i polypropylen och sitter 2 meter över marken. Under nätet finns en uppsamlingsränna varifrån vattnet leds ner i en behållare.
Dimskördsskärmar är enkelt konstruerade och kräver varken energi eller speciella reservdelar, en viktig faktor om lokalbefolkningen ska kunna sköta vattenförsörjningen själv.
