”Förbjud cigarettfilter genast”

Bethanie Carney Almroth

För att minska spridningen av mikroplaster och farliga kemikalier borde EU förbjuda cigarettfilter, skriver miljöforskaren Bethanie Carney Almroth.

Cigarrettfimpar på stranden

Cigarettfilter består av plast och bidrar till spridningen av mikroplaster i miljön. Fimparna är ett hot mot djurlivet, men också mot människor.
Bild: Getty images

Det här är en kommenterande text. Analyser och åsikter är skribentens egna.

Cigarettfimpar klassas som farligt avfall i EU, ändå ser man dem överallt – på gångvägen, vid busshållplatsen, i parken och på stranden. Under de senaste tre decennierna har fimpar varit bland de vanligaste förekommande skräpföremålen som samlats in vid stads- och kustsaneringar. Uppskattningsvis hamnar cirka 4,5 biljoner  (4 500 000 000 000) fimpar i miljön varje år.

Den största observationsstudien i offentliga miljöer visar att minst 65 procent av av fimparna hamnar på marken som nedskräpning. Det är en betydligt högre siffra än för andra typer av engångsartiklar. Kan det bero på att rökare tror att cigarettfimpar är biologiskt nedbrytbara, trots att fimparna är av plast? Oavsett om missuppfattningen är utbredd eller ej, så har alla försök att minska fimpnedskräpningen inte hjälpt. Trots informationskampanjer, utplacerade askfat, böter och rökningsförbud så hamnar fimparna ändå i miljön.

Långsam nedbrytning

När fimpar väl har hamnat i miljön kan det ta mer än ett decennium innan de bryts ner och de är ett signifikant bidrag till mikroplastkontaminationen. Varje enskilt filter innehåller cirka 15 000 mikroplastfibrer och kan fälla ut cirka 100 mikroplastfibrer per dag till vatten. Globalt sett, med tanke på mängden fimpar som kastas på marken, uppgår detta till uppskattningsvis 0,3 miljoner ton mikrofibrer per år i utsläpp, ungefär lika mycket som den beräknade mängden mikrofiberutsläpp från hushållstvätt (0,28 miljoner ton).

Utöver mikroplastfiber består cigarettfilter av tungmetaller och syntetiska kemikalier. Tusentals kemikalier. Många av dessa är toxiska, men företagen har ingen skyldighet att rapportera dessa ämnen till konsumenterna. 

Det finns nu gott om bevis för att plastskräp och mikroplaster utgör ett hot mot ekosystemen och, föga förvånande, kan mikrofibrer från cigarettfilter också ha toxiska effekter på organismer. Kemikalier läcker ut ur fimpen till vattnet och sedimenten. Många av dessa läckta ämnen är persistenta, alltså svårnedbrytbara, och kan finnas länge i miljön. Fibrer och lakvatten från fimpar kan döda insektslarver, och kan också ge upphov till utvecklingsskador och missbildningar hos djur. I en studie, publicerad i Microplastics and nanoplastics, såg vi att mygglarverna som exponerades för cigarettfimpar växte långsammare, de hade 20 procent högre dödlighet och 80 procent av dem utvecklades långsammare. Vissa individer utvecklade skadade käkpartier. Rökta fimpar är så pass giftiga att en enda fimp i en liter vatten kan döda en liten fisk.

Vanligaste plastskräpet på stränder

Under 2022 och 2023 pågår Plastexperimentet, ett projekt där allmänheten hjälper forskare att kartlägga plastskräp i naturen. Mest plastskräp per kvadratmeter finns på stränder och badplatser.

De vanligaste kategorierna av plastskräp är:

  • 25 % Cigarettfimpar
  • 13 % Mjuka plastförpackningar
  • 10 % Plastpåsar
  • 52 % Övriga plastkategorier

Filter ger falsk trygghet

Ett vanligt försvar för att producera cigaretter med filter är att filtren skulle skydda rökarnas hälsa, men det argumentet håller inte, vilket jag och andra forskare har lyft fram i en artikel i Science of the total environment tidigare i år. Engångsfilter för cigaretter togs fram på 1950-talet när hälsorisker med rökning blev bättre kända. Tobaksindustrin utvecklade då filter för att göra så kallade ”säkrare” cigaretter. Numera säljs mer än 90 procent av cigaretterna med ett filter som består av cellulosaacetatfiber, som är en mikroplastfiber, och tusentals kemikalier. Men dessa filter gör inte cigaretten säker. Filtren har tvärtom sina egna hälsorisker eftersom rökaren inhalerar de mikrofibrer och toxiska kemikalier som filtret består av. Detta vet tobaksindustrin. Fimpen innehåller till och med ett kemiskt tillsatt ämne som gör fimpen brun när cigaretten röks, för att ge sken av att filtret gör sitt jobb och för att på så vis vagga in rökaren i en falsk trygghetskänsla. Och, viktigast av allt, för att sälja fler cigaretter.

Utöver att vara fula, giftiga, omöjliga att hantera i samhällets avfallssystem, och verkningslösa för att skydda rökaren, så är cigarettfimpar också extremt kostsamma. Att städa bort fimpar beräknas kosta skattebetalarna i Tyskland mer än 210 miljoner euro per år och i Kina är siffran cirka 2,4 miljarder euro per år, enligt siffror från WHO. Alla försök att reglera producentansvaret genom lagstiftning så att kostnaderna läggs på tobaksindustrin  har varit overksamma. Industrin tjänar pengar, vi andra betalar.

Ta bort onödig plast först

Vi kan också titta på cigarettfimpar ur ett större perspektiv. Fimparna är en del av alla plastföroreningar och just nu produceras mer än 450 miljoner ton plast per år. Den totala massan av plast som finns på planeten väger mer än alla djur tillsammans! Plasterna innehåller sammantaget mer än 13 000 kemikalier, där bara 1 procent regleras globalt. Vi kan alldeles för lite om kemikalier i plastprodukter, om deras toxicitet och deras långsiktiga miljöeffekter. Och vi kan inte hindra plast från att hamna i miljön och i våra kroppar.

Planeten tål inte mer. Vi människor tål inte mer. Därför behöver vi minska produktion av plast. Första steget i den avfallshierarki som styr EU:s reglering är att minska och förebygga avfall, bland annat genom att ta bort allt som är onödigt och som lätt kan undvikas. Cigarettfilter är engångsartiklar vars enda syfte ligger i marknadsföring av tobak. Det är dags att förbjuda cigarettfiltren för att få bort spridningen av fimpar.

Bethanie Carney Almroth

Bethanie Carney Almroth
  • Professor i ekotoxikologi och zoofysiologi på institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet.
  • Hennes forskning handlar om miljöeffekter av plaster och plastrelaterade kemikalier där fokus ligger på effekter i akvatiska djur.
  • Ansvarig forskare för Plastexperimentet, ett medborgarforskningsprojekt där skolungdomar samlar in plastskräp som sedan analyseras.
  • Arbetar med det globala plastavtal som FN har beslutat ska tas fram för att minska plastföroreningarna på land och i havsmiljön. Målet är att förhandlingarna ska vara klara innan 2024 års slut. 

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 nummer om året och dagliga nyheter på webben med vetenskapligt grundad kunskap.

Beställ idag
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor