Den tidigaste moderna människan
Nyupptäckta fossil av den moderna människan, Homo sapiens, har väckt stor uppmärksamhet. I somras kunde tidskriften Nature meddela att fynd som gjordes i Etiopien för en tid sedan nu är åldersbestämda och analyserade. Skallarnas ålder är 160 000 år och därmed de tidigaste säkra lämningarna av den moderna människan.
– Detta stämmer väl överens med den datering av den tidiga människans ålder som vi gjort med molekylärgenetiska metoder, säger professor Ulf Gyllensten, Uppsala universitet.
Tillsammans med bland andra genetikern Svante Pääbo bestämde han nyligen den moderna människans ålder genom studier av nu levande människor från olika delar av världen.
Äldre människofossil, ända upp till 260 000 år gamla, har tidigare hittats runt om i Afrika. Men även om dateringen i många fall är säker, är fossilen så illa åtgångna att det är osäkert om det verkligen rör sig om den moderna människan och inte om någon av hennes föregångare. Mer välbevarade afrikanska fossil av den moderna människan finns också, men i dessa fall är dateringen å andra sidan är osäker. De hittills äldsta fossilen där skallarna är både tillräckligt välbevarade och tillräckligt väldaterade för att säkert ha tillhört den moderna människan har hittats i Israel och är 115 000 år gamla.
I huvudsak två teorier tävlar om att förklara Homo sapiens härkomst. Den ena går ut på att föregångarna fanns spridda över ett stort geografiskt område – Afrika, Asien och Europa – under pleistocen (från 1,7 miljoner till för 12 000 år sedan). Ur denna population skulle den moderna människan ha uppkommit och utvecklats parallellt på många platser på jorden.
De nu aktuella fynden stöder den andra teorin. Enligt den har den moderna människan sin härkomst i Afrika och har därifrån vandrat ut över världen. Den senare teorin vinner allt större gehör bland forskarna och stöds alltså även av genetiska studier.
De tre nyfunna skallarna i Etiopien har tillhört två vuxna och en ung individ. På skallarna finns spår efter ingrepp som antas ha samband med begravningsritualer snarare än kannibalism. I avlagringar kring fynden finns lämningar som visar att dessa människor har styckat stora däggdjur som noshörningar och oxar. Där finns också rester av föremål framställda med stenåldersteknik.
