Känslan av chips
Det är många sinnen inblandade när vi äter: känsel, smak, lukt, hörsel. Kanske var det därför utmaningen var oemotståndlig för professor Hiroo Iwata. Tillsammans med sina forskarkolleger vid universitetet i Tsukuba i Japan byggde han en maskin som simulerar mat. Apparaten ger tuggmotstånd, låter som när vi tuggar och ger smaksensationer som av riktig mat.
Hiroo Iwata hävdar att hans forskargrupp hittills har lyckats simulera ost, kex, godis och japanska snacks.
Till matsimulatorn hör också utrustning som kan analysera käkmusklernas tryck när vi äter riktig mat. Trycket används sedan för att ge rätt tuggmotstånd när maten ska simuleras. Elektroniska enheter som ger musklerna motstånd kallas ofta haptiska gränssnitt. Ett vanligt förekommande haptiskt gränssnitt är de handkontroller i tv-spel som vibrerar när bilen på tv-skärmen kör på en skumpig väg.
Tuggmotståndet kombineras med en högtalare som kan återge benvibrationer. Detta för att ge rätt tuggljud samtidigt med tuggandet. Smaksinnet får sitt genom en spruta som avger små mängder artificiella smakämnen. Luktsinnet lämnas däremot därhän tills vidare, eftersom forskarna ännu inte utvecklat någon doftspridare.
Ett användningsområde för apparaten är som handikapphjälpmedel. Simulatorn kan exempelvis träna käkmuskulaturen hos äldre. Om musklerna är svaga kan de ändå äta mat, men med reducerat tuggmotstånd. Hiroo Iwata tänker sig också det motsatta, att yngre kan få pröva hur det är att vara äldre, då genom att öka tuggmotståndet i apparaten.
Ett annat användningsområde är matdesign. Apparaten kan användas för att studera hur vi upplever olika tuggmotstånd och smaker och därigenom bidra till framtagande av ny mat.
Helt omöjliga tuggsensationer kan också skapas. En knäckebrödsskiva kan plötsligt förvandlas till kräm. Möjligen är det underhållningsindustrin som först kommer att nappa på idén med matsimulering.
