Svårt att hitta i förorten

– Det finns exempel på att både ambulans och brandkår har kört fel och inte kunnat hitta vid en utryckning till ett miljonprogramsområde, säger Anna-Johanna Klasander vid Tema stadsbyggnad, Chalmers tekniska högskola. Hon har i sin doktorsavhandling studerat förändringar i bebyggelsemönster under efterkrigstiden.

– Under 1940-talet förhöll man sig fortfarande till gatorna när man byggde hus, men sedan började man att i planeringen separera trafik och hus. Effekten är att husen kom att byggas i fria mönster utan logiskt samband med gatunäten.

Detta leder till att husnumren inte alltid har självklar koppling till den gata de tillhör. Många innerstadsbor upplever därför att det är svårt att orientera sig i denna typ av förortsområden.

Anna-Johanna Klasander har undersökt dessa svårigheter genom att låta försökspersoner rita kartor med vägbeskrivningar över olika förorter. Det visade sig då att kartor som ritades över de områden där gatunätet är mest frikopplat från bebyggelsen också var de sämsta.

– I dag verkar pendeln vara på väg att vända, säger Anna-Johanna Klasander. Nu har gatan återkommit som ledande princip för husplaceringen vid nybyggen.