’Hur fungerar den biologiska klockan hos nattaktiva djur?’
Fråga:
Jag undrar om någon forskat på biologisk rytm hos nattaktiva djur. Om melatonin är sömnhormon hos människan, hur fungerar det då hos exempelvis min katt som sover på dagen?
Svar:
Forskning & Framsteg talade med professor Antoni Díez-Noguera, som forskar om kronobiologi vid Universitat de Barcelona, Spanien. Han säger att melatonin släpps ut på natten hos nästan alla djur.
Råttor är typiska nattdjur. Hos dem frisätts melatonin som mest i slutet av natten, under deras aktivitetsperiod. Eftersom melatonin bara släpps ut på natten, beror halten hormon i blodet på nattens längd. Vintrarnas långa nätter ger sålunda upphov till högre halter. Detta gör att djuret kan hålla ordning på årstidsvariationerna, något som är viktigt för exempelvis djur med speciella parningstider. Melatoninets huvudfunktion är alltså att hålla kroppens årskalender i takt.
– Att melatonin populärt kallas sömnhormon beror på att det slumpat sig så att det utsöndras under vår sömnperiod och på att hormonet har visat sig ha en milt sövande effekt när man testat dess farmakologiska egenskaper, säger Antoni Díez-Noguera.
Tillsammans med amerikanska kolleger visade han nyligen att det tycks finnas två konkurrerande klockor i den del av hjärnan som styr dygnsrytmen, den så kallade suprakiasmatiska kärnan, SCN. Forskarna lyckades frikoppla klockorna från varandra genom att utsätta råttor för ett onormalt kort dygn med bara 11 timmar vardera av ljus och mörker. Medan den ena klockan stadigt höll sig i takt med 24-timmarscykeln, anpassade sig den andra till när det faktiskt var ljust. Detta ledde till att klockorna snart kom i otakt. De celler som utgör 24-timmarsklockan visade sig ligga i övre delen av SCN, medan de klockceller som påverkas av ljus finns i undre delen, precis ovanför synnerven.
Obehaget vid jet lag beror kanske på att de två hjärnklockorna inte stämmer överens. Tidigare har man trott att jet lag beror på att klockan i hjärnan kommer i otakt med perifera klockor i olika delar i kroppen.
Studien publiceras i tidskriften Current Biology.
