Långt liv ger fler barnbarn
Till skillnad från de flesta däggdjurshonor lever kvinnor i många årtionden efter det att de inte längre kan få barn. Detta är inget nytt fenomen som hänger samman med det moderna samhällets läkarvård, hygien eller kosthållning. Även i gamla tider i Europa liksom i sentida jägar-samlarsamhällen har minst en tredjedel av kvinnorna varit äldre än 45 år. Också hos våra närmaste släktingar schimpanserna upphör fruktsamheten i 45-50-årsåldern, men endast 3 procent av honorna är 45 år eller äldre.
Teorin har länge varit att mormödrar kan bistå med att ta hand om sina döttrars barn och därmed hjälpa dessa att överleva till fruktsam ålder, men denna evolutionära idé har varit svår att bevisa.
Nu har finländska och kanadensiska forskare undersökt födslar och dödsfall under 1700- och 1800-talen i två landsbygdsområden i sina respektive länder. Studien omfattar nära 4 000 kvinnor som fått minst ett barnbarn och blivit åtminstone 50 år gamla. Forskarna rapporterar i Nature att dessa kvinnor i genomsnitt fick ett extra barnbarn för varje 5-årsperiod som de överlevde efter fyllda 50. Detta gäller även sedan hänsyn tagits till olikheter i antal egna barn, hälsa och hushållens ekonomi. En mycket påtaglig effekt, med andra ord.
De barn som hade en levande farmor och/eller mormor vid födseln hade dessutom större chans att överleva till vuxen ålder, speciellt om farmodern/mormodern vid barnets födsel var under 60 år gammal.
Unga vuxna män och kvinnor med levande mödrar fick också sitt första barn nära tre år tidigare än unga vuxna vars mödrar dött och de fick sina påföljande barn tätare och större andel av barnen överlevde till vuxen ålder. Dessa omständigheter stärker ytterligare mor- och farmödrarnas betydelse.
