Ungdomar och teknik
En rad projekt för att öka ungdomars intresse för naturvetenskap och teknik har genomförts på senare år. Syftet är att få fler att vilja studera sådana ämnen. Ibland blir dock åtgärderna mindre verkningsfulla beroende på att de utformas i den felaktiga tron att ungdomars teknikintresse är lågt.
Det sanna förhållandet är det omvända. Intresset för mobiltelefoner, datorer, ljud- och bildanläggningar, e-kameror och konceptbilar är stort. Många fascineras av rymdteknik, rekordlånga broar och andra imponerande byggnadsverk. Liksom av bio- och nanoteknik. Poängen är att intresset är knutet till funktionen och uttrycket hos tekniken – vad sakerna kan uträtta och hur de ser ut.
Däremot är det svårare än förr att komma tekniken in på livet. För några årtionden sedan kunde spetstekniken i en Volvo förstås av en tonåring. Numera byter verkstaden kretskort när bilen inte fungerar. Att avståndet till ”det tekniska inom tekniken” växer gör att många ungdomar inte kopplar matematik och naturvetenskap till den praktiska tillämpningen. Det är långt mellan differentialekvationerna och mp3-spelaren.
Om man vill rekrytera fler till naturvetenskap och teknik måste man därför ta fasta på ungdomarnas faktiska intresse för teknikens funktion, form och samhällsroll.
Detta gäller givetvis inte bara när utbildningarna marknadsförs utan även i själva undervisningen. Om denna i ett par år ägnas åt matematik och annan grundläggande metodik är risken stor att många hoppar av innan de når den fas av utbildningsprogrammet som verkligen skulle intressera dem. I debatten om ungdomars val av tekniska och naturvetenskapliga utbildningar har studieavbrotten dock inte uppmärksammats på tillnärmelsevis samma sätt som rekryteringen – ett förbiseende som bör rättas till om vi vill se fler som verkligen tar examen.
