Fy för fysikaliskt förkastliga filmer!
Fysiknördar går på bio för att i efterhand kunna diskutera filmens styrkor och svagheter – ur fysikalisk synvinkel. Det skriver redaktörerna för webbplatsen Förolämpande korkad filmfysik. Den recenserar massor av filmer och beskriver även varför gevärskulor egentligen inte flyger gnistrande genom luften, varför inte en brinnande fimp sätter eld på en bensinpöl eller stubin, varför inte personer som står vid en trottoarkant och beskjuts med kulsprutegevär från en förbiåkande bil kastas tre meter bakåt och in i ett skyltfönster, och mycket mycket annat.
Sämst av alla filmer är The Core från 2003. Men allt är inte nattsvart utan det finns också föredömliga exempel. Ett hittar man i 2001: Ett rymdäventyr från 1968, där ett rymdskepp som ser ut som ett hjul roterar för att skapa jordliknande gravitation. Genom att använda olika visuella ledtrådar kan man uppskatta både rymdstationens storlek och dess rotationshastighet. Räknar man sedan ut den artificiella gravitation som uppstår på hjulets insida finner man att den blir drygt 90 procent av den på jorden. I samma film sker också sprängningar utanför rymdskeppet. De är helt ljudlösa, vilket kan verka konstigt för biobesökaren, men i tomma rymden finns naturligtvis inga ljud. Inte illa av Stanley Kubrick.
