Jordklotet släpar rymden med sig
Genom att noga studera rörelserna hos ett par små satelliter i jordbana har forskare från Italien och USA kunnat mäta en effekt av relativitetsteorin: hur vårt snurrande jordklot drar rymden med sig. Teorin beskriver hur rumtiden deformeras av tunga kroppar. Om kroppen dessutom roterar snurrar rummet med, en effekt som på engelska kallas frame-dragging.
Mätningarna, som bekräftar de teoretiska beräkningarna till 99 procent, har utförts under lång tid. Den första satelliten, Lageos 1, sändes upp redan 1976, och Lageos 2 skickades upp 1992. Nu har man bekräftat den minimala effekten av eftersläpning genom att mäta avvikelsen från satelliternas ursprungliga rörelse – en avvikelse som bara är två meter per år.
Två meter är oerhört litet jämfört med alla andra störningar som kan påverka en satellit. Man måste räkna med att jorden inte är precis rund och att det även högt upp ovan marken finns spår av jordatmosfären som kan bromsa satelliterna. Dessutom måste effekter av uppvärmning från solsidan räknas bort, alldeles bortsett från en mängd andra felkällor. Redan nu cirklar Gravity Probe B runt för att om ett år mäta den relativistiska effekten ännu noggrannare.
– Detta är intressanta resultat, som bara blir säkrare ju längre experimentet pågår. Det vore å andra sidan mycket överraskande om forskarna inte hade funnit dessa effekter, säger Claes Uggla, professor i fysik vid Karlstads universitet.
– Relativitetsteorin är oerhört väl etablerad inom det här området, även om vi inte tidigare har kunnat mäta just denna effekt. Men andra mätningar är på gång som eventuellt kan finna brister i teorin. Framför allt gäller det hur relativitetsteorin beskriver mycket starka gravitationsfält, alltså sådana som uppkommer vid mycket tunga rymdkroppar eller i närheten av svarta hål.
