Drömmen om den rätta

”Skulle ni verkligen vilja börja om och på nytt gå igenom allt detta tillsammans med någon annan? Ni skakar på huvudet – nej, aldrig! Då är ni lyckligare än ni tror.” Så avslutas en artikel som handlar om äktenskap i Veckorevyn år 1960. Fyrtio år senare uppmanar livsstilsmagasinet Amelia i stället kvinnor som är missnöjda med sitt förhållande att byta ut sin man.

Genom att läsa dels veckotidningar, som Amelia och Slitz av i dag och Fickjournalen, Veckorevyn och Bildjournalen från 1960, dels kontaktannonser, har jag försökt ta reda på hur drömmen om ”den rätta” har förändrats. Veckotidningarna och kontaktannonserna är ett källmaterial som avspeglar samtidens normer, samtidigt som de också är med och skapar normerna. En mer realistisk nutida syn på den ideala partnern har jag fått via en skriftlig enkät på den internetbaserade heterosexuella mötesplatsen Spraydate och genom intervjuer med tio singelkillar i 30-årsåldern.

Att mötas på rätt sätt

Att över huvud taget komma i kontakt med varandra verkar ha varit ett större problem för kvinnor och män år 1960 än i dag. En vanlig fråga från flickorna i veckotidningarnas frågespalter 1960 är hur de ska få uppmärksamhet från den yngling de är intresserade av. Oftast får de rådet att inte ta initiativet, trots att kvinnorna beskrivs som de mest relationsintresserade och mest kompetenta när det gäller relationer. Flickorna uppmuntras i stället att göra sig ouppnåeliga för att väcka pojkarnas intresse. Det gäller att inte visa sig angelägen, eller som Fickjournalen skriver: ”Tro mig, pojkar tycker aldrig flickor är någonting att ha, som de inte har fått kämpa för på ett eller annat sätt!”

Chanserna att hitta en partner anses trots allt vara goda i veckotidningarna. Veckorevyn har exempelvis år 1960 en artikelserie med rubriken ”Det finns en man för varje kvinna”. Kvinnorna får rådet att satsa på de ”vanliga” männen, och de uppmanas att tänka positivt. Nästan varje man är en bra man som kan vara den rätte! Den kvinna som uppgivet hävdar att alla bra män redan är gifta försöker gå en genväg och ”smita ifrån det viktiga uppdraget att själv slipa av sin man – och slipas av själv tills båda parterna är lika äktenskapssinnade”.

Frågespalterna och artiklarna från 1960 visar att det kunde vara problematiskt för kvinnor och män att mötas, eftersom ramarna för vad könen borde göra var så pass snäva. I dagens veckopress saknas den här typen av frågor. Både kvinnor och män förutsätts kunna ta initiativet till en träff, men i någon mån fortlever ändå föreställningen att mannen bör ta första steget. I Amelia hävdar en skribent att om kvinnorna förr satt och väntade på telefonsamtalet från Honom, så väntar kvinnor i dag på att det ska komma ett e-brev eller sms. När meddelandet sedan väl kommer, gör det minimala formatet att det genast uppstår tveksamheter om hur texten ska tolkas.

Från kontaktannons till internet

Ett sätt att hitta en partner är att skriva eller besvara en kontaktannons. Det gick bra år 1960, och det är möjligt även i dag. I dag står också internet till buds, och antalet användare och medlemmar i olika så kallade dating communities ökar allt mer. De går ut på att man lägger upp en egen profilsida på nätet, där man presenterar sig själv. Sedan kan andra medlemmar gå in och titta på sidan och lämna meddelanden. På samma sätt kan man själv gå in på andras sidor och skicka en hälsning. Utifrån de inledande meddelandena kan man sedan fortsätta kommunikationen. Så småningom kan man träffas IRL (in real life), det vill säga öga mot öga. Att lära känna nya människor via internet blir allt vanligare, och det handlar inte alls bara om att träffa ”den rätta”. För många är det bara ett sätt att utvidga bekantskapskretsen.

Trots att internet anses accepterat som mötesplats, säger flera i enkäten att de tvekade i början. Ofta övertalades de av en vän. Först lade de upp en anonym profilsida så att inga bekanta skulle kunna känna igen dem, men som en man i min enkät skriver: ”Sedan slängde jag in en bild. Det var när jag kommit över den där värsta å-vad-pinsamt-det-är-med-Spraydate-ångesten.”

De som söker kontakt via Spraydate har oftast en klar uppfattning om att nätdejting – att ”träffas” via internet – är mycket bättre än kontaktannonser i tidningar. Men de flesta har aldrig provat de traditionella kontaktannonserna. En av de intervjuade männen säger: ”Internet är mycket bättre. Framför allt är det mycket mer accepterat. Kontaktannonser i tidningar uppfattas som litet desperat, särskilt nu när det finns internet och man undrar vad det är för konstiga människor som gömmer sig bakom tidningsannonser – har de inte internet?”

Ökad variation på drömpartnern

Men även om många alltså tycker att internet är överlägset kontaktannonser, så finns tidningarnas kontaktannonser kvar i allra högsta grad. En kontaktannons har ett begränsat utrymme, vilket medför att språket präglas av förkortningar. Mot bakgrund av att annonserna är så korta, kan man förvånas över att de är så likartade.

År 1960 söker män kvinnor som är trevliga, glada och enkla. Kvinnorna söker trevliga, nyktra och långa män. Dagens män håller kvar vid att kvinnorna ska vara glada och trevliga, men dessutom ska de vara ärliga. Kvinnorna, däremot, söker i dag rökfria män som ska ha humor och vara ärliga. Över huvud taget ska dagens idealpartner vara fri från laster. Han eller hon ska vara rökfri, problemfri och drogfri.

Kontaktannonser innehåller ofta, men inte alltid, uppgifter om ålder. Ibland talar man om hur gammal man själv är. Ibland lyfter man fram åldern hos den tilltänkte. Ungefärlig ålder kan uttryckas på många olika sätt: ”ung pensionär”, ”tjejkvinna” och ”60-talist” är några exempel. Uttryck som försvunnit under årens lopp är ”flicka” och ”herre”. Båda begreppen tycktes kunna spänna över vitt skilda åldrar från 20-åringar upp till 70-åringar. År 1960 söker männen uteslutande jämngamla eller yngre kvinnor, medan kvinnorna söker jämnåriga eller äldre män. I dag är variationen större. En tredjedel av dem som besvarat enkäten menar att drömpartnerns ålder är oväsentlig.

Vissa kontaktannonser saknar helt åldersangivelser, exempelvis denna annons från Dagens Nyheter år 2000: ”Lång, snygg massör från Stockholm söker mysig, slank tjej för sol- och badsällskap och spontana utflykter till värdshus och gästgiverier.” Andra annonser har mycket specifika krav i fråga om ålder, såsom den 72-åriga kvinna som år 2001 sökte ”ärlig, bilburen manlig vän 68-70 år”. Och ibland blir åldersangivelserna mer förbryllande än klargörande, till exempel i den annons där en man presenterar sig som 43+.

År 1960 finns en hel del kontaktannonser som liknar platsannonser: ”Norrländska får plats som hushållerska hos ensam lantbrukare i 50-årsåldern på naturskön gård i Bohuslän, om tycke uppstår eventuellt äktenskap.” Den sista frasen ”om tycke uppstår eventuellt äktenskap”, förekommer då och då 1960, men inte alls i dag. I stället talar man om att bilda familj eller att skaffa barn. ”Min största dröm är att skaffa familj och leva lycklig med en man som är mogen och som vill ha barn. Jag är 36 år. Jag väntar på dig”, skriver en kvinna.

Signaturerna var viktigare förr. I dag har flera tidningar ersatt signaturen med en sifferkod.

Bilen var viktig och värd att nämnas 1960. Det är främst männen som talar om att de har bil, men kvinnorna ser gärna att männen har bil. Vurmandet för bilen visar sig i kontaktannonsernas signaturer: ”Volvo Amazon 1960”, ”ensam i bilen”, ”trivsamma bilturer”, ”kanske vi två i Amazon” och ”bilturer”.

Språket färgas av sin tid, men det finns också formuleringar som står sig. Då som nu är uttrycket ”mysiga hemmakvällar” aktuellt – en sysselsättning som män nämner oftare än kvinnor.

Barnfri partner efterfrågad…

År 1960 var separationer och ensamstående föräldrar ovanligare än i dag. Av kontaktannonserna från detta år framgår att flera av dem som har barn är änkor eller änklingar. Bland dem är det flera som söker en ny mor eller far till barnen. En formulering som män använder är ”ett barn utgör inget hinder”. Andra män är mer positiva och säger att kvinnan de söker gärna får ha barn, eller som en man formulerar sig: ”Du får gärna vara ensam mor, om du varit straffad gör det heller ingenting.” Kvinnorna å sin sida meddelar i stället att de är mödrar, snarare än att ställa upp den eventuelle partnerns barn som en för- eller nackdel.

I dagens kontaktannonser har det blivit vanligare att efterfråga någon som inte har barn. Det är också vanligare att tala om att man själv inte har barn. Precis som man kan vara fri från laster kan man också vara fri från barn, ”barnfri”. Ibland syns också kombinationer som ”rök- och barnfri”; två beskrivningar som kan tyckas ha något olika dignitet. Mer precist uttrycker sig den kvinna som skriver: ”Uppskattar god middag utan barn o. katter.”

Men det finns också de som säger att de gärna träffar någon med barn eller att de vill ha barn i framtiden. Till skillnad från 1960 anges gärna barn som ett intresse. I listan över olika intressen står barn sida vid sida med djur, musik, mysiga hemmakvällar och promenader.

Av enkäten och intervjuerna framgår också att de flesta helst vill träffa någon utan barn. De yngre är mer kategoriska än de äldre, som menar att sannolikheten att träffa någon utan barn minskar vid högre ålder. En 34-årig kvinna skriver att ”jag är i den åldern ’alla’ har barn. Så jag tror chansen att träffa en man i min ålder utan barn är ganska liten”.

Det finns flera skäl till att mina sagespersoner föredrar att träffa en barnlös partner. Ett är att de vill att båda ska bli förälder för första gången. En annan orsak är att de inte vill ha något att göra med partnerns ”ex”, det vill säga hans eller hennes tidigare partner. Några män menar också att de aldrig kan bli nummer ett i en relation med en kvinna som redan är mamma. Barnet kommer alltid i första hand för henne. Så tror de också att det kommer att bli när de själva blir fäder, men att detta är lättare att acceptera när barnet är deras eget. Ett annat skäl för att inte dejta någon med barn är att man själv vill bli förälder. De är rädda för att en partner med barn inte vill ha fler barn.

Men det finns också de som inte har något emot barn från tidigare förhållanden. Speciellt gäller det dem som redan är föräldrar. En del ser det till och med som en fördel. En ny partner som redan har barn vet att det är tidskrävande och kan visa större förståelse för ens egen livssituation. Ett fåtal kvinnor hävdar att det vore bra om deras partner redan är förälder för de vill själva inte skaffa barn. De är rädda för att deras beslut om frivillig barnlöshet ska orsaka konflikter i ett förhållande. Barn från ett tidigare förhållande skulle kunna rädda dem ur detta dilemma.

Alla dessa tankar om varför man vill träffa eller inte vill träffa någon med barn visar på ett antagande om att barn ses som en självklar fortsättning på ett seriöst förhållande. De flesta vill också ha barn, men de är rädda att oddsen minskar om det redan finns barn med i bilden. Det visar också på en föreställning om att familjer inte bör omfatta alltför många barn. Även de som är frivilligt barnlösa bekräftar hur viktiga barn tycks vara i ett seriöst förhållande.

…men de flesta vill ha egna barn

Vad säger då de kvinnor som redan har barn? Vill de skaffa fler barn om de träffar rätt partner, eller är männens rädsla för att det redan räcker med de befintliga barnen befogad? En femtedel av kvinnorna säger sig inte vara intresserade av fler barn. Å andra sidan hoppas en tredjedel av de kvinnor som har tre barn eller fler att framtiden för med sig både ny man och fler barn.

Många vacklar i sin syn på barn, och träffar man rätt person spelar eventuella barn inte så stor roll. Och bland männen verkar det finnas flera som delar denna upplevelse: ”Har erfarenhet av förhållande med en mamma, men det var lättare att komma överens och bli accepterad av barnet än av mamman.”

Numera är humor viktigast

När man ska beskriva dagens drömpartner framträder en mer mångfasetterad bild. Både kvinnor och män betonar humor som en viktig egenskap. Därefter anförs intelligens, ärlighet och omtänksamhet av kvinnorna. Männen nämner detsamma, men en tredjedel betonar att ett attraktivt utseende är viktigt. Männen nämner även i intervjuer att utseendet har betydelse, i alla fall i början av ett förhållande.

Dessutom menar de att intelligens och självständighet är viktiga egenskaper hos en idealpartner. Hon ska vara trygg i sig själv och kunna hävda egna åsikter. ”Det viktigaste är att träffa någon som är lika, så att säga, skärpt som jag, så att man får ett intellektuellt jämbördigt förhållande. Någon med liknande värderingar vad gäller bakgrund och uppfostran och syn på relationer och familjeliv.”

Högre krav i dag

1960-talet var det decennium då svenskarna gifte sig som yngst och som mest. År 1960 var medelåldern för män som ingick äktenskap 27,3 år och för kvinnor 25,3 år. I dag ger motsvarande siffra ingen tydlig bild av verkligheten eftersom så många väljer att vara samboende utan att gifta sig, men andelen enpersonshushåll tredubblades mellan 1960 och 1990. Den låga äktenskapsåldern i förening med äktenskapsboomen på 1960-talet medförde en press på att man skulle hitta sin partner fortare än i dag. Det fanns också en föreställning om att kvinnorna måste vara beredda att uppfostra sin make. Kvinnan får ”med tiden den man hon förtjänar (och kanske drömmer om) blott om hon med en smula frejdighet tar itu med uppgiften”, skriver Veckorevyn.

Dagens möjligheter att skjuta upp familjebildningen handlar inte bara om attityder utan också om samhällets förutsättningar för kvinnor och män att leva utan partner. Det finns alternativa familjebildningar såsom singelskap, särboskap, ombildade familjer, homosexuella partnerskap och andra arrangemang som lyfts fram i dagens veckotidningar. År 1960 betraktades kvinnor och män utan partner som ensamma, och den enda artikel som berör frånskilda med barn talar om skilsmässan som ett stort misstag.

Det är fullt möjligt i dag att säga ”hellre singel än ett halvbra förhållande”. Detta kan delvis förklaras med att kvinnor lönearbetar i större utsträckning och kan leva på sin egen lön. Numera har vi helt enkelt råd att leva som singlar, och både män och kvinnor antas kunna ha ett socialt liv på egen hand. Veckotidningarna år 1960 ger intryck av att mannen inte klarar av att ha egna sociala kontakter med släkt och vänner. Den sociala inkompetensen leder i sin tur till att männen behöver en stöttande hustru.

Samtidigt som man i dag väntar med att skaffa barn, prövar man sig fram. Många har tidigare levt i ett eller flera samboförhållanden, och en del har varit gifta. De erfarenheterna bidrar till att de blir säkrare på hur drömpartnern ska vara. Även av män krävs numera positiva egenskaper som att vara bra förälder och att kunna ha ett rikt socialt nätverk utan att gå via en kvinna. Kraven är inte högre enbart på partnern, utan också på vad förhållandet i sig ska ge.

En intervjuad man hävdar att han visste vilka egenskaper han sökte hos en kvinna redan när han var 19-20 år, men han trodde ändå att det ”skulle funka” med någon som inte höll måttet. I dag håller han sig till de kriterier han ställt upp: ”Jag har nog blivit mer kräsen.”