Medicin meddetsamma
Motsvarande gäller i politiken – de allra flesta svenskar är beredda att acceptera höga skatter så länge pengarna går till vård och omsorg.
Dessa åsikter är inte överraskande. De flesta av oss har varit med om att närstående dött i sjukdom eller inte kunnat räddas efter en olycka, och vi är alla medvetna om att vi själva kan drabbas av allvarliga sjukdomar och att vi till slut kommer att dö. Den medicinska forskningen och praktiken har gjort oerhörda framsteg efter vetenskapens genombrott för några hundra år sedan, och effekterna på barnadödlighet, livskvalitet och livslängd är formidabla.
Med en sådan särställning är det inte konstigt om medicinen tränger utanför sina egentliga domäner. Det är sannolikt så att den medicinska forskningens framgång bäddar för generellt positiva attityder till vetenskapliga institutioner och utövare. (Även på det tekniska området har utvecklingen naturligtvis varit fenomenal, men i opinionsstudier tillskrivs detta snarare uppfinnare än akademiskt verksamma teknikforskare.) En annan följd är att läkarvetenskapen förväntas kunna lösa snart sagt alla svårigheter som människor kan råka in i. Eller uttryckt på annat sätt: allt fler mänskliga problem definieras som medicinska, och allt fler problem förutsätts kunna hanteras inom denna ram, inte minst med läkemedel.
Den makt som i olika länder och olika tider tillhört kungen, prästerna eller militären tillkommer nu – på gott och ont – medicinarna. Vårt tema om samhällets medikalisering, som börjar på sidan 27 i papperstidningen, är därför angelägen läsning.
