Naturliga klimatvariationer större än forskarna trott
Det nya är att forskarna har sammanställt klimatdata och genomfört statistiska beräkningar på ett annorlunda sätt än tidigare. Anders Moberg, meteorolog och naturgeograf vid Stockholms universitet, har lett rekonstruktionsarbetet:
– Vi tolkar naturens arkiv på ett nytt sätt. Våra resultat tyder på att man hittills har underskattat storleken på de naturliga förändringarna i klimatet. Sådana klimatsvängningar kan förklaras av variationer i solens utstrålning och av vulkaniskt stoft i atmosfären som reflekterar solens instrålning. Detta innebär även större osäkerhet i de scenarier för framtida klimat som har lagts fram (se Svenskt framtidsscenario: Norrland får skånskt klimat, F&F 6/00).
Dessa har hitills bara tagit hänsyn till människans inverkan.
För att få fram historiska temperaturkurvor kombinerar forskarna mätvärden från årsringar i träd, djupborrade iskärnor, sjö- och havssediment och droppstenar i grottor. Sådana dataserier sträcker sig långt tillbaka i tiden och kan sammanställas på olika sätt.
Den i dag mest använda historiska temperaturkurvan beräknades 1998-99 av den amerikanske geologen Michael Mann och brukar kallas hockeyklubban (se Månen och växthuseffekten, F&F 1/05). Den visar en relativt konstant temperatur under århundradena, men ökar brant i början av 1900-talet. Den skiljer sig alltså markant från Mobergs beräkningar, som visar på mycket större naturliga variationer – exempelvis ett varmare klimat runt 1000-talet och en kylperiod runt 1600-talet – och ingen temperaturhöjning förrän alldeles i slutet av 1900-talet.
Men oberoende av hur den historiska kurvan ser ut, är de flesta överens om att ökningen i luftens temperatur aldrig har varit så snabb som under de senaste två årtiondena.
– Även vår förklaring är att det sannolikt är människan som ligger bakom den exceptionella uppvärmningen på senare år, säger Anders Moberg.
