Nazisterna upptäckte tobakens cancerrisk

Vetenskapshistoria blir lätt en berättelse om ständiga framsteg och vetenskapsmän som hjältar. Så skildrades också sir Richard Doll och hans gärning i F&F. Men även om Doll på många sätt kan karakteriseras som en hjälte, är historien om rökningen och dess faror mer komplicerad än så.

Redan kring sekelskiftet 1900 fanns en utbredd antitobaksrörelse på båda sidor om Atlanten. Det var cigarettrökningen som stod i fokus, och det var inte främst de medicinska riskerna som avskräckte utan de moraliska. Cigarettrökningen kopplades i exempelvis Sverige till unga mäns sedliga förvildning.

Att nikotin var hälsovådligt och till och med cancerframkallande slogs fast under 1940-talet. Problemet var bara att denna forskning gjordes i Nazityskland och dessutom tydligt kopplades till de nazistiska idealen. Tredje riket gjorde tidigt långtgående insatser mot rökning, som ansågs vara en symbol för degeneration. När regimen föll, föll också antipatin mot rökning och kunskapen om tobakens faror i glömska. Cigaretten blev en symbol för befrielsen av Europa och för frihet i allmänhet.

Först när västerländska forskare återupptäckte sambandet mellan cancer och tobak, började rökning återigen ses som farligt.