Kommer tron på troll från neandertalarnas tid?

Fråga:

Jag undrar över troll och andra människoliknande väsen som finns i folksagorna. Ser sagorna likadana ut världen över, eller finns det mönster på olika kontinenter?

Min fråga är om troll och vissa andra väsen – i alla fall i Europa – härstammar från den tid då vi levde sida vid sida med neandertalarna för 30 000 år sedan. Vad säger forskningen på detta område?

Gert Elgebäck

Svar:

Det muntlig a berättandet är en levande tradition, som förändras i takt med det samhälle där de berättas. Trollen i folktron har liv som är ganska lika människorna – de håller boskap, bakar bröd, brygger öl och gifter sig. Deras utseende varierar. En del menar att de är mörka och fula och andra säger att de ser ut ungefär som människor. Trollen var fruktade eftersom man trodde att de ville byta sina egna ungar mot människobarn. Sägnerna om sådana bortbytingar har troligen uppkommit för att förklara att det föddes barn med någon form av handikapp. I folksagorna beskrevs trollens utseende sällan särskilt ingående, för det mesta sägs det bara att de är stora, fula och starka. Den bild vi i dag har av troll är formad av John Bauers och andra konstnärers teckningar, som inte har mycket med folklorens troll att göra.

Det är svårt att bestämma folksagors ålder på grund av bristen på äldre skriftliga källor. De äldsta motiven i våra folksagor kan spåras till vikingatid. De flesta uppgifter om folktro och folksagor är dock insamlade under 1800-talet. Det finns med andra ord inga belägg för att bondesamhällets föreställningar om troll skulle härstamma från människors möten med neandertalare under stenåldern.

Sagotraditionen i olika delar av världen varierar, men det finns vissa gemensamma drag. Bland Nordamerikas ursprungsbefolkningar berättar man till exempel ofta om naturen och människans förhållande till henne. I Afrika får de som lyssnar ofta ett moraliskt eller etiskt problem presenterat genom sagan. Ett annat exempel på ett speciellt drag i afrikansk sagotradi tion är motivet att kroppsdelar – ett par ögon eller en mage – har kommit bort från sin kropp. Kinesiska sagor kan ibland ha en filosofisk frågeställning, som lämnar lyssnaren med något att fundera vidare kring. Men man får inte glömma att det i Nordamerika, Afrika och Kina bor många olika folk. Dessa delar har inte alltid samma sagotradition – de folk som levde som jägare i Nordamerika hade andra berättelser än de som levde som jordbrukare. Ett närliggande exempel på skillnader i traditioner är att samiska berättelser ofta skiljer sig från den sagotradition som dominerar i resten av Sverige.

TORA WALL, Folklorist vid Nordiska museets arkiv