Ett solur i tiden
Fram till år 1841 gick det utmärkt att använda ett solur för att avläsa tiden. Men sedan vi gick över till medelsoltid är soluren dömda att visa fel. Hos den sanna soltiden, den som ett solur visar, varierar dygnens längd under året och därmed också timmarnas längd.
Av en ren slump snubblade Niclas Nylund, student vid Linköpings tekniska högskola, över problemet.
– Jag stoppade ner ett armeringsjärn i berget och markerade skuggans läge varje timme. Ett par veckor senare gick uret helt fel. Då fick jag intresse för det hela, berättar han.
När Niclas Nylund läst tillräckligt mycket matematik på högskolan kunde han ta sig an problemet. Han utvecklade en produktionsmall i kalkylprogrammet Excel.
– I mallen anger jag latitud, longitud och tidszon – sedan tas alla vinklar fram automatiskt.
Efter en konvertering går data rakt in i fräsen på verkstaden. Den fräser linjerna på mässingsskivan med mikrometerprecision. Det betyder att felvisningen på det moderna soluret normalt ska vara mindre än 30 sekunder. När solen skiner, vill säga.
