Språket utan räkneord

Vid ett av Amazonflodens biflöden i Brasilien bor ett indianfolk som talar språket pirahã. Det är ett språk som liknar få andra som finns beskrivna. Trots dess komplexa grammatik och ljudsystem, saknar språket flera viktiga egenskaper som finns i alla andra kända språk. Det saknar till exempel räkneord.

Pirahã har tre ord för att ange mängd eller antal, men de kan knappast kallas räkneord. De betyder ungefär: några få, inte så många och flera.

Hur gör man då om man vill göra affärer med förbiresande handelsmän? De portugisisktalande båtägare som då och då kommer till byn har med sig whisky och tobak som indianerna gärna vill byta till sig. Men båtägarna kan inte pirahã och indianerna kan inte portugisiska.

Alltför svårt att räkna

Den forskare som utan tvivel kan språket bäst är Daniel Everett, språkvetare verksam vid University of Manchester i Storbritannien. Han kom i kontakt med pirahãfolket för första gången år 1977 och har tillsammans med sin fru Keren Everett bott och arbetat med dem i sammanlagt åtta år.

Redan 1980 kunde han språket tillräckligt väl för att bli tillfrågad om han kunde lära indianerna att räkna. Pirahãfolket själva trodde att de kunde bli lurade av handelsmännen och ville ha hjälp. Det visade sig bli en mycket svår uppgift. Ingen av de 30 personer som deltog i undervisningen lärde sig räkna ens till 10.

Enligt Daniel Everett är skälet till dessa begränsningar och svårigheter kulturellt betingade. Hos folket som talar pirahã finns en stark motvilja mot att kvantifiera. De anser också att man bara ska prata om konkreta saker som man har framför sig. Pirahã refererar aldrig till abstrakta företeelser eller avlägsna platser.

Kulturen bestämmer

Rent grammatiskt är kanske den märkligaste egenheten hos pirahã att språket saknar möjlighet att uttrycka en sats inbäddad i en annan, så kallade rekursiva uttryck. Inga andra kända språk saknar denna möjlighet. På pirahã går det inte att säga ”När jag ätit färdigt vill jag tala med dig”. Den bästa motsvarigheten skulle vara ”Jag äter färdigt. Jag talar med dig”.

Enligt Daniel Everett utgör alla dessa språkliga egenheter tydliga bevis för att det inte existerar någon universell grammatik som är gemensam för alla språk. Pirahãfolkets kultur har en så fundamental inverkan på språket att det utesluter en medfödd språkkunskap.

Detta är starka uttalanden, och de går stick i stäv med den inflytelserika amerikanska språkvetaren Noam Chomskys tes om en medfödd grammatik som är oberoende av kulturen. Noam Chomsky anser att rekursivitet är ett av de grundläggande dragen hos mänskligt språk.

De som försvarar Chomskys teser menar att pirahã kanske inte behöver motsäga att det finns en medfödd grammatik eller existensen av rekursivitet. Kanske föds vi med en uppsättning språkliga verktyg, men använder dem bara om det behövs.

Ord och tanke

Andra forskare har i stället använt det extrema språket och dess talare för att avgöra en gammal dispyt om huruvida vi behöver ord för att kunna tänka oss motsvarande begrepp.

För något år sedan väckte den amerikanske språkforskaren Peter Gordon viss uppståndelse när han publicerade sina rön om förhållandet mellan tal och tanke i tidskriften Science. Gordon menade sig ha funnit bevis för att människor som saknar ord för en företeelse inte kan tänka sig den. Han använde talare av pirahã som stöd för sin tes. Teorin har motbevisats när det gäller färger, men för räkneord är det fortfarande inte avgjort hur det förhåller sig.

I olika räkneexperiment med pirahãfolket visade Peter Gordon hur svårt de har för mycket enkla räkneövningar, även när dessa genomförs i experiment där räkneord inte behövs för att klara problemet. Enligt honom bevisar detta att om man saknar begrepp för abstrakta ting som antal, så kan man heller inte tänka sig dem.

Peter Gordons fynd ifrågasattes av bland andra Daniel Everett. Han menar att Gordon helt enkelt översatt orden fel och att testet snarare visar indianernas kulturellt betingade ovilja – inte oförmåga – att räkna.

Ytterligare en forskare som försökt använda pirahã är Steve Sheldon, språkvetare vid Summer Institute of Linguistics i Dallas, USA, som testat pirahãfolkets ord för färger. Sheldon rapporterade att 25 indianer som talade pirahã hade kunnat namnge sex färger på en palett som han visade dem. Försöket ingick i en studie där över hundra folk i förmoderna samhällen fick namnge färger på en palett. Enligt Steve Sheldon klarade samtliga testet.

Smutsigt blod

Men Daniel Everett menar att det även här handlar om ett översättningsfel. Ordet som Steve Sheldon översatt med röd betyder egentligen blodlik och ordet för svart betyder smutsigt blod. Vad indianerna sade var inte ord för färger utan i stället vad de tyckte att färgerna liknar.

Även om Daniel Everett är lika bestämd när det gäller färgorden som när det gäller räkneorden är övriga språkvetare inte lika säkra. Meningarna går isär om hur fasta uttrycken för att beskriva färger måste vara för att kunna betraktas som färgord. Visserligen använder inte indianerna orden för färger i någon abstrakt mening – de kan inte säga ”jag gillar rött” – men de liknelser de använder för att beskriva röda föremål är alltid desamma och därför i någon mening just konventionella färgord.

Sista ordet är långt ifrån sagt. Det finns många kritiska röster bland antropologer och språkvetare som ifrågasätter Daniel Everetts metoder och slutsatser, inte bara när det gäller färgorden. Och forskningen om det märkliga språket fortsätter. Ett europeiskt forskarlag har nyligen fått anslag för att tillsammans med Daniel Everett ytterligare studera pirahã, bland annat med psykologiska metoder.

Ett undantag?

Man kan undra varför just detta av alla språk i världen skulle utgöra ett undantag. Daniel Everett menar att det inte alls är säkert att detta är det enda undantaget. Det råkar bara vara så att pirahã är ett av få förmoderna språk som någon tillbringat så lång tid med. De analyser som Daniel Everett försöker vederlägga faller ju alla på det faktum att andra forskare inte har tillbringat tillräckligt mycket tid hos folket och därmed inte lärt sig språket tillräckligt väl för att förstå det ”rätt”.

Daniel Everett sällar sig därmed till dem som menar att det finns ett mycket starkt skäl att dokumentera språk som är på väg att överges. Det är i dag 200 personer som talar pirahã, och de har hittills klarat 200 år utan att låta ditresta brasilianare och forskare påverka sig.