Stökiga barn ses som osvenska
När antropologen Sabine Gruber, Linköpings universitet, under ett år följde i skolarbetet på en högstadieskola i en medelstor svensk stad upptäckte hon att lärarnas uppfattning om eleverna var starkt kopplad till deras skötsamhet.
– En ordentlig invandrarkille betraktades till exempel som ”nästan svensk”, medan de som strulade klassades som invandrarkillar, säger Sabine Gruber.
Lärarna förklarade dessutom elevernas misslyckanden olika beroende på om eleven identifierats som svensk eller som invandrare. När invandrarbarn inte klarade skolarbetet började lärare leta efter kulturella skillnader.
– För svenska barn betonade man i stället klassbakgrund eller letade efter problem i familjesituationen. Men man hade nästan ingen insyn alls i de invandrade elevernas bakgrund, säger Sabine Gruber.
Många lärare ville vara mångkulturella, men förväntade sig att barnen skulle bete sig ”svenskt”. Trots tydliga ambitioner att behandla alla lika, blev det inte så. Barn med utländsk bakgrund behandlades annorlunda.
– De som skötte sig fick ett större utrymme att avvika. Man tolererade till exempel en huvudduk om den bars av en duktig somalisk flicka, men blev provocerad av den struliga romska flickans urringning, säger Sabine Gruber.
Hon betonar att det inte rör sig om illvilliga lärare, utan om vardagsrasism som trots alla goda föresatser leder till att barn ges olika förutsättningar.
