Böcker om blodiga brott

Att läsa Murder city är som att läsa en deckare. Mordfall efter mordfall presenteras på korthuggen, tät prosa, och mellan dödsfallen anas en större bild av 1920-talets USA, där den ekonomiska högkonjunkturen verkligen inte gynnade alla. Därtill är bildmaterialet fascinerande. Jag förlorar mig långa stunder i de svartvita bilderna på sammanbitna personer som vittnar inför en domstol, bär en kista vid en begravning eller tittar på en mördad medmänniska.

Författaren, Michael Lesy, är professor i berättande journalistik, och hans bok bygger på några mycket uppmärksammade mordfall i Chicago under 1920-talet. Lesy skildrar dåden utifrån Chicagotidningarnas detaljerade och närgångna referat, och resultatet är gripande och engagerande, men samtidigt är det uppenbart att det är just berättelserna han är ute efter.

Lesy slarvar dock då och då med fakta, och boken är på det hela taget anekdotisk, fragmentarisk. Det är en postmodern version av det förflutna där skärvorna aldrig fogas ihop till en helhet.

Ett mer sammanhållet perspektiv presenterar Jeffrey S. Adler, professor i kriminologi och historia. Hans bok First in violence, deepest in dirt behandlar systematiskt alla mord i Chicago under åren 1875 till 1920. Han kombinerar kvantitativa och kvalitativa analyser på ett synnerligen fruktbart sätt. Det är få böcker jag läst på senare år som resulterat i så många understrykningar i texten.

Adler är på samma gång oerhört konkret – även hans bok vimlar av faktiska människor och deras liv och vardag – som han driver flera tankeväckande teoretiska resonemang om våld och modernisering. Till exempel började fler och fler saker kriminaliseras; en felbehandlande läkare eller en industriidkare som snålade med skyddsutrustning kunde vid dödsfall åtalas. Med andra ord – försöken att humanisera samhället resulterade märkligt nog i en ökande mordstatistik, varför själva källmaterialet är i gungning. Men det hindrar inte att analyserna är originella. Adler påpekar att hälften av de vanliga gripanden som gjordes på 1910-talet gällde förseelser som inte var kriminella 25 år tidigare. En övergripande tes är att disciplineringsprocessen i Chicago gjorde människorna mer rationella och målinriktade – även i sina våldsamma beteenden. Mordfrekvensen ökade med över 300 procent mellan 1875 och 1920.

En annan fråga som Adler behandlar är bilarnas introduktion i staden. Den första bilolyckan med dödlig utgång skedde 1899; sedan ökade de snabbt. Rattfyllerister och fartdårar tog livet av så många Chicagobor att bilarna började definieras som ”dödliga vapen”. Och på 1910-talet började man åtala vårdslösa förare för ”överfall med dödligt vapen”. Nya tekniker och beteenden ökade alltså dödsstatistiken i staden.

Adler har gått igenom tusentals dödsfall, och resultaten är ibland häpnadsväckande i sin detaljrikedom. Till exempel: kvinnor som mördade sina män sköt fler skott än män som mördade sina fruar. Kvinnor som mördade sina män tenderade att skjuta dem i huvudet, medan hust­rumördare oftare sköt sina offer i bröstet och så vidare. Boken vimlar av sådana konkreta resultat. Han analyserar stadsdelar, etniciteter, åldersgrupper, olika typer av mord – allt i detalj, och hans förklaringar rymmer allt från demografi till genusteori, utan att det känns krystat eller överlastat.

Ett helt annat synsätt möter man i historieprofessorn David E. Ruths Inventing the public enemy. Han menar att medierna skapade en saga om den amerikanske mördaren och gangstern. Han har alltså undersökt den samtida kriminallitteraturen, de första gangsterfilmerna och brottsjournalistiken för att se hur en berättelse formades – ibland i samklang med verkligheten, ibland som en i första hand moraliserade krönika om det samtida USA.

I ett tankeväckande kapitel utvecklar Ruth hur yrkesförbrytarna var med och skapade nya konsumtionsmönster och moden. Bilen, cigarren, den dyra kostymen, diamanterna, fruarna eller älskarinnorna i minkpälsar – allt blev symboler för den amerikanska drömmen om framgång, och gangstrarnas övertydliga konsumtion av dessa statusvaror medverkade till en egen estetik, som sedan gangsterfilmerna tog över. Dessa skulle i sin tur forma en ny generation av förbrytare.

Boken är inte lika lättillgänglig som de två ovan men har helt klart sina poänger i skildringen av hur de yrkeskriminella speglade sig i medierna och hur de spelade den roll som de fick sig tilldelad.