Hybridsniglarna breder ut sig
Skräckscenariot är en supersnigel lika väl anpassad till naturen och klimatet i Sverige som våra inhemska arter, men med den invaderande mördarsnigelns fortplantningsförmåga och glupskhet.
Spekulationerna om en sådan hybrid har pågått i mer än femton år. Men det har varit svårt att reda ut sniglarnas släktband. Variationen inom arterna är så stor att gränserna mellan olika arter är luddiga.
I Sverige finns tre arter inom undersläktet stora skogssniglar: den svarta Arion ater, den röda Arion rufus och den spanska skogssnigeln Arion lusitanicus – mer känd som mördarsnigeln.
En traditionell metod att artbestämma skogssniglar är att studera deras könsorgan. Sådana undersökningar väckte de första misstankarna om att det finns hybrider mellan de tre arterna i Sverige.
Förra året jämförde forskare vid Universitetet i Bergen fettsyror från de olika sniglarna. Resultaten stärkte misstankarna.
– Nu har vi även analyserat dna från sniglarna och kommit fram till samma sak, säger Christoffer Schander, biologiprofessor vid Universitetet i Bergen, tidigare verksam vid Göteborgs universitet.
För att vara på den säkra sidan undersökte forskarna arvsmassan både i mitokondrierna – cellernas kraftverk – och i cellkärnorna. Samtliga analyser pekar i samma riktning. Alla tre arterna kan para sig med varandra.
I praktiken har mördarsniglarna störst chanser att bilda hybrider med svarta skogssniglar. Det beror på att arterna finns i ungefär samma delar av landet. De förekommer från Skåne i söder ända upp till ekens nordgräns i höjd med Dalälven.
Den röda skogssnigeln, däremot, finns bara fläckvis i Sverige, bland annat på Öland där den blev inplanterad som dekoration i Sollidens trädgårdar i början av förra seklet.
På vissa platser tränger mördarsnigeln undan den svarta skogssnigeln. På andra håll bildar arterna hybrider. Vad skillnaderna beror på är fortfarande okänt, enligt Ted von Proschwitz, zoolog på Göteborgs naturhistoriska museum. Han är bekymrad över utvecklingen.
– Det här är ju en artförstöring. Den invaderande arten sprider sina gener på den svenska svarta skogssnigelns bekostnad, säger han.
Den svarta skogssnigeln har funnits i landet sedan slutet av den senaste istiden. Sveriges första mördarsnigel uppenbarade sig utanför Helsingborg år 1975. Sedan dess har arten spritt sig snabbt.
Djur blir sjuka
Från början var invasionen i första hand ett bekymmer för trädgårdsodlare. På senare år har även bönder fått problem med mördarsniglar som hamnar i ensilage. När sniglarna ruttnar i fodret bildas gifter som kan vara farliga för djur att äta.
I Skåne har mördarsniglar börjat ta sig in i lövskogar. I övrigt är de fortfarande sällsynta i naturliga biotoper.
– Risken finns att hybrider blir bättre på att klara sig i barrskogar så att de konkurrerar ut de svarta skogssniglarna som lever där i dag, säger Ted von Proschwitz.
Hybriderna verkar ha fått den svarta skogssnigelns förmåga att variera sin ämnesomsättning med temperaturen, vilket ökar deras utsikter att frodas i det svenska klimatet. I övrigt är föga känt om hybridernas egenskaper.
– I bästa fall är de mer aptitliga för rovdjur, men den saken har vi inte undersökt ännu, säger Christoffer Schander.
Någon gång under mitten av förra seklet började mördarsniglarna sprida sig norrut från Iberiska halvön. Den internationella handeln med växter har bidragit till att de har fått fäste i stora delar av Europa.
I Spanien och Portugal är mördarsniglarna inte någon trädgårdsplåga, sannolikt på grund av att det torra klimatet och olika parasiter håller dem i schack.
Koltrast åt mördarsniglar
Fåglar och igelkottar äter gärna svarta skogssniglar. Mördarsnigeln verkar vara mindre aptitlig på grund av sitt sega slem. Men för två år sedan rapporterade biologerna Christoffer Schander, Ted von Proschwitz och Jan Hagnell att en koltrast setts kalasa på mördarsniglar utanför Fiskebäckskil på västkusten under några julidagar. De beskriver händelsen i tidskriften Journal of Chonchology. Fågeln samlade sniglar på en grusgång, pickade hål på dem, åt lite av inälvorna och torkade av slem från näbben på gruset mellan tuggorna.
Under följande somrar har ytterligare några koltrastar på platsen lärt sig beteendet. Så förtvivlade trädgårdsodlare kanske kan hoppas på lite hjälp från ovan.