Kortsiktigt tänkande skapade finanskrisen
Mer analytiskt tänkande liksom förmåga att blicka framåt och att bygga sina beslut på längre erfarenhet bakåt i tiden borde främja balans på finansmarknaden. Det anser Henry Montgomery, professor i kognitiv psykologi vid Stockholms universitet.
1. Beror finanskrisen på psykologi?
Den populära förklaringen är att de som håller på med aktier pendlar mellan girighet och rädsla och att de alla agerar i flock. Jag menar att det i stället har att göra med hur vi tänker och upplever att det handlar om, snarare än med känslor. Det kan man se när börsen precis öppnar och antingen rusar uppåt eller neråt. Där finns ingen tid för flockbeteende, utan alla tar in samma information och agerar på samma sätt samtidigt. Men det kan få ödesdigra konsekvenser.
2. Vad beror denna likriktning på?
Börsmäklarna och ekonomiska experter är tränade att tänka likadant, de ingår i en enda stor gemenskap. De har likartad utbildning, utbyter erfarenheter och agerar i en globaliserad miljö – alla har tillgång till samma information och tenderar att tolka signalerna likadant. Då blir det väldiga utslag på börsen.
Dessutom lever de absolut flesta för mycket i nuet, i stället för att planera för framtiden och bygga på erfarenheter från förr. Kortsiktigheten dominerar, och det är också vad människan har lättast för – att fokusera på här och nu.
Reglerna förstärker också det kortsiktiga tänkandet med hög bonus när det går bra och inget straff när det går dåligt.
3. Hur ska vi undvika krascherna?
För individen är kanske det mest rationella att göra sådant som är bäst för stunden, sälja när det går dåligt eller spara när tiderna är sämre. Men om alla gör så samtidigt kan det ge katastrofala effekter för vår gemensamma ekonomi. Så här finns en konflikt mellan individen och samhället om vad som är rationellt och rätt att göra.
Därför behöver hela gruppen av finansaktörer ändra beteendet, lära sig tänka mer långsiktigt och bygga sina beslut på mer information, inte enbart den mest aktuella, och utvidga perspektivet. Det kräver mer abstrakt tänkande, och det är det svåra – att sätta sig in i många hypotetiska möjligheter och väga ihop dem.
