Tio läsvärda svenska biografier

En tydlig trend i den svenska fackboksutgivningen på senare år är det ökade antalet skildringar av kända (och några få okända) människors liv och verk. Här finns gamla kungar och adelsmän liksom någon enstaka drottning, krigshetsande politiker såväl som antivåldsdito, missbrukande poeter och miljonsäljande skivartister, egensinniga konstnärer och faktiskt några hängivna forskare.

Bakgrunden är antagligen att individen har kommit alltmer i centrum på senare årtionden. Före dess sågs historien länge som bestämd av i huvudsak yttre förhållanden. Framgångsrik blev man genom att vara tillräckligt rätt person på rätt plats vid rätt tidpunkt, inte för att de personliga egenskaperna var oförlikneliga. Men 1960-talet tog så småningom slut (även om det dröjde till slutet av 1970-talet), och individers unicitet började långsamt åter komma på modet.

Senaste året har jag haft förmånen att läsa ett fyrtiotal svenska biografier och vill gärna berätta om tio av de mest läsvärda (samtliga utgivna 2008).

*Drottning Christina* (1626-89) är en fascinerande bok av historieprofessorn Marie-Louise Rodén, en av världens ledande Christinaforskare. Läsaren ges en delvis ny bild av Christinas syn på sig själv som regent och kvinna, liksom av varför hon abdikerade. Men intressant nog ligger bokens tyngdpunkt på det som vi i Sverige vet mindre om – de 36 år hon levde och verkade, huvudsakligen i Rom, efter att hon avsagt sig kronan. Här var livet ibland harmoniskt, ibland bekymmersamt, men utspelades hela tiden i skuggan av det politiska schackrandet kring påvestolen.

*Äventyr på riktigt* av journalisten Axel Odelberg visar vilken exceptionell människa Sven Hedin (1865-1952) var. Denne kombinerade en rad egenskaper som lade grunden till hans liv som framgångsrik upptäcktsresande i Centralasien under mer än fyrtio år. Han var fräck, initiativrik, modig, uthållig i fält. Han var en vida läst bestsellerförfattare, skicklig organisatör, utåtriktad estradör, inte oäven tecknare och målare, superkändis både i Sverige och utomlands, umgicks med kejsare och presidenter, den siste svensk som adlades. Hedins stora – och till sist avgörande – brist var hans missriktade politiska kompass. Tyskvänlig av tradition kom han att närma sig nazismen och framför allt att hylla personen Adolf Hitler.

*Mahatma!* (1869-1948) är en biografi­författares variant av ledarskaps­ideo­login management by walking around. Zac O’Yeah, född Sakari Nuotti­mäki, söker upp de platser som varit betydelsefulla i Gandhis liv, studerar folkliv och miljöer men intervjuar också personer på plats som har något att säga om den indiske frihetskämpen. Genom att hitta en ödmjuk och lättsam ton och själv synas precis lag­om mycket, tar författaren med läsaren på en både yttre och inre resa som håller intresset på topp genom bokens alla 500 sidor.

*Mussolini* (1883-1945) är också mycket underhållande. Författaren och litteraturdocenten Göran Hägg är precis rätt person att skriva denna biografi som bygger på läsefrukter, arkivstudier och egna uppslagsrika reflexioner. Det blir en mycket spännande berättelse trots att de flesta läsare ju känner till hur det gick på slutet. Tack vare avståndet i tiden och Mussolinis speciella personlighet är det nästan fråga om en skröna. Texten är precis lag­om detaljerad, när den vrider och vänder och reflekterar över mannen och hans öde.

*Professor Vivi* med efternamnet Täckholm (1898-1978) är mest känd som botaniker verksam i Egypten, men hon föddes Laurent och under det namnet skrev hon bästsäljande barnböcker. Detta är en fängslande biografi av kulturjournalisten Beata Arnborg om en komplicerad människa, som trots alla framgångar och erkännanden misslyckades i det som kanske är allra viktigast i livet – relationerna till sin familj, både maken och släkten. Täckholm, som horder av svenska Egyptenturister har besökt, var hemlighetsfull under sin levnad och det är först hennes efterlämnade brev som gläntar på dörren.

*Lusten och dämonerna* är ett kraftprov som inger förtroende. Skildringen av geniet Ingmar Bergman (1918-2007) är fascinerande och trovärdig, inte minst därför att regissörens mörka sidor framstår i all sin gräslighet. Författaren Mikael Timm ledsagar oss med fast hand genom liv och verk på ett sätt som vidmakthåller läsarens intresse ända till sista sidan. Trots Bergmans tilltagande synlighet på senare år finns mycket som inte är allmänt känt att berätta.

*Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet* handlar om den kvicka och på ytan kyliga journalisten Marianne Höök (1919-70), som tog bokens tjugo år yngre författare Annette Kullenberg under sina vingars skugga. Höök var på många sätt en dubbelnatur. Glad på ytan men sorgsen därunder; oerhört produktiv men fick aldrig ihop den där stora romanen; kombinerade ozelotpäls och överklassliv med att bli socialdemokrat och byta tidning från Svenska Dagbladet till Aftonbladet. Högintressant läsning trots att man inte får några slutgiltiga förklaringar.

*Sonja Åkesson* (1926-77) skrev försåtligt enkel ”konkret” poesi men med djärva kast, ironiska såväl som känslostormande. Litteraturforskaren och kritikern Amelie Björcks reflekterande bok har en välgörande tematisk disposition. Författaren är medkännande men har inte alltid full sympati för Åkessons beslut och gärningar. Boken är frikostig med diktcitat, vilket gör det möjligt att följa Björcks kommentarer och tolkningar i spåren.

*I takt med tiden* av historieprofessorn Kjell Östberg är den första heltäckande biografin över Olof Palme (1927-86). Att Palme mer än något annat var en otålig politiker av sin tid och i sin tid, skildras övertygande i denna klarsynta och effektiva bok. Tidsandans radikala skiften från 1940- till 50- till 60-tal bereder varken Palme eller Kjell Östberg några problem. Man ser med spänning fram emot del 2, som är under utgivning.

*Abba – the story* av Carl Magnus Palm är en intresseväckande bok, och detta sagt av en läsare som aldrig uppfattat Abbas låtar som annat än telefonkömusik och som tyckte att musikalen Mamma Mia mest var buskis. I förlagsreklamen presenteras författaren som världens främsta expert på Abba (födda 1945-50) och detta jävas inte av boken. Tvärtom fångas man av den osminkade berättelsen om Abbastjärnornas personliga problem och kamp för publikframgång, både individuellt och i olika konstellationer.

Läs gärna de tio biografierna i kronologisk ordning (som de presenterades här). Ett både tidlöst och tidsbundet äventyr garanteras!