Möt Outi Hovatta – De barnlösas förkämpe

Jag träffar Outi Hovatta i Genève där hon under det senaste halvåret periodvis har gästforskat vid stamcellsenheten på Hôpitaux Universitaires de Genève. Bland annat lär hon upp schweiziska kolleger i konsten att frysa in vävnad från kvinnors äggstocksbark. Däri finns små, omogna ägg som kan användas i ett senare skede. Den som drabbas av cancer i unga år ska ändå ha chansen att få barn, tycker Outi Hovatta.

Hon har arbetat med fertilitetsfrågor i trettio år, men sällan varit så i farten som nu.

– Min familj tycker att det är korkat och jag måste hålla med, säger Outi Hovatta, när hon berättar om nästa veckas schema, som efter helgen i Finland innehåller resor till Genève, Stockholm och Lund.

Fördelen med att gästforska är att hon får mycket gjort. I stället för att som i Stockholm ständigt avbrytas av telefon eller av att det knackar på dörren kan hon här fokusera på skrivandet.

– Här går det att på några dagar få klar en vetenskaplig artikel, säger hon.

Barnlöshet ett universellt problem

På kvällen ska hon på ett möte som anordnas av Världshälsoorganisationen tala om en lågkostnadsversion av in vitro-fertilisering (IVF, eller med ett annat ord: provrörsbefruktning). Den är till för länder med begränsade resurser. Där finns en tendens från västerländskt håll att anta en von oben-attityd: ”Det är väl inte barnbrist som är problemet i u-länder?” Men Outi Hovatta tycker att ofrivillig barnlöshet är ett universellt problem, och med hjälp av stiftelsen Low Cost IVF Foundation öppnade hon i våras en fertilitetsklinik vid universitetssjukhuset i Khartoum, Sudan. Utrustningen är donerad från Sverige, och personalen fick utbildning vid hennes enhet på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.

Det är samma slags klinik som hon först öppnade i Finland 1986, mycket enkel, men fungerande.

– Jag fick idén från kollegan Staffan Bergström som arbetat med mödravård i Afrika i många år. Han frågade mig varför jag inte arbetar med fertilitet i Afrika, där kvinnor utan barn hamnar utanför samhället, oavsett om det är manlig eller kvinnlig infertilitet som ligger bakom, säger hon.

En dryg timme till toppen

Utmed ena långväggen i det rum som Outi Hovatta har fått låna här i Genève lagras avdelningens kopieringspapper, och i ett hörn står inplastade sexpack av enliters vattenflaskor staplade. Men Outi Hovatta tycker ändå att hon har fått det finaste rummet av alla. Det ligger på femte våningen, utanför löper en altan och i bakgrunden syns berget Salève, 1?379 meter högt. På en serpentinstig kan man vandra till toppen, och orkar man hålla samma takt som Outi Hovatta tar det en dryg timme.

– Om de på Huddinge undrar varför jag trivs så bra här, behöver de bara titta ut genom fönstret, säger hon, som hemma i Stockholm har ett rum med utsikt mot en betongvägg.

På fönsterbrädan ligger en finsk-fransk parlör – hon skulle gärna vilja kunna prata bättre franska.

Positiv till surrogatmödrar

Outi Hovatta har alltid behållit en fot i klinisk verksamhet, det är där hon får idéer. Att arbeta med barnlösa par är givande, även om jobbet också innebär att träffa dem som inte lyckas.

– Att inte få barn är en sorg resten av livet, men det finns många sätt att leva ett värdefullt liv utan barn. Och även för oss som får barn så är de lånebarn, de blir vuxna och flyttar i väg, säger Outi Hovatta.

Tycker du att svenska kvinnor väntar för länge?

– Att kvinnorna inte får sina barn lika tidigt som förr påverkar förstås fruktsamheten, men det är inte deras fel, utan det är så samhället är. Och det hjälper inte att ge dessa kvinnor själva skulden för det, säger Outi Hovatta.

Hon tycker att det är bra att svenska lesbiska par i dag får hjälp att få barn. Men ensamstående svenska kvinnor som i dag inte har rätt till behandling reser i stället utomlands.

– Det är svårt att med lagstiftning styra vad människor i grund och botten önskar och vad de själva tycker är rätt. Barnen måste naturligtvis skyddas med lagar, men det måste ske på ett klokt sätt.

En annan sak som Outi Hovatta är missnöjd med är att Finland år 2007 förbjöd användningen av surrogatmammor.

– Om surrogatmamman är myndig, frivillig, inte vill ha betalt och har fött egna barn så hon vet vad det innebär, då tycker jag att det borde vara tillåtet. Det finns kvinnor som föds utan livmoder. Varför ska inte de kunna få chansen att få egna barn? Eller de som tvingas avlägsna livmodern på grund av cancer eller olyckor? säger hon.

Lagändringen i Finland skedde efter att den sittande regeringen kommit överens med kristdemokraterna.

– Jag var inte där då, men det borde jag ha varit och deltagit i diskussionen. Nu är möjligheten stängd i Finland, säger Outi Hovatta lågmält.

Odlade stamceller från embryon

När det år 1998 visade sig gå att odla embryonala stamceller såg Outi Hovatta det som en naturlig fortsättning på sitt arbete inom fertilitetsområdet: ”Jag hade under många år odlat ägg och spermier och allt möjligt.” Hon var år 1999 först i Sverige med att ansöka om etiskt tillstånd att odla embryonala stamceller.

Förhoppningarna var stora om att dessa celler, som är unika eftersom de kan bilda alla slags celltyper, skulle kunna användas för behandling av olika sjukdomar. Det visade sig dock vara svårare än väntat, och att använda sådana behandlingsmetoder rutinmässigt ligger ännu åratal in i framtiden. Men Outi Hovatta tror att nervsystemssjukdomar som ryggmärgsskador, Parkinsons sjukdom och svår stroke kommer att bli de första att behandlas med stamceller.

– Och kardiologerna i Stockholm är mycket entusiastiska och vill gärna använda stamceller för att skapa nya hjärtmuskelceller vid hjärtinfarkt.

Sedan år 2001 har hon tagit fram embryonala stamcellslinjer ur embryon som blivit över vid fertilitetsbehandling. I dag har hon 30 celllinjer av forskningskvalitet. Hennes grupp i Stockholm är också bland de främsta i världen när det gäller att ta fram helt rena linjer, som ska kunna användas för framtida behandlingar. Då är det viktigt att cellerna odlas i total frånvaro av djurproteiner för att inte riskera att de smittas av mikrober, retrovirus eller prioner från djur. Ett fullkomligt djurfritt system minskar också risken för immunreaktioner eftersom vår kropp uppfattar djurproteiner som främmande. Det stora problemet i dag är att få fram stamceller som inte bildar tumörer, något som ännu inte lyckats.

I diskussionen om det etiska i att forska på embryonala stamceller har Outi Hovatta tagit tydlig ställning.

– De är bara celler, inte några levande organismer eller varelser som behöver rättigheter!

Hon tycker att det vore bra om stamcellsforskningen i USA kunde komma ur de konstgjorda begränsningar som i dag omgärdar forskningsområdet.

– Det är ofattbart att man inte har kunnat använda federala pengar, samtidigt som det är hur etiskt som helst att med privata pengar göra vad som helst, säger hon, och tilllägger att det är bra att det i Sverige och inom EU finns mycket tydliga ­lagar och att alla vet vad som är etiskt godtagbart.

Bröt med fuskande kollega

I början av 2000-talet verkade så kallad kärnöverföring lovande för att anpassa stamcellerna till den som skulle ta emot dem. Då byter man ut det donerade äggets kromosomer mot innehållet i en kroppscell från den blivande mottagaren. Men metoden har visat sig vara mycket svår att applicera på mänskliga celler. Outi Hovatta hade i den vevan inlett samarbete med den koreanske stamcellsforskaren Woo Suk Hwang som i maj 2005 annonserade att han klonat det första mänskliga embryot. Det var en världssensation. Men det visade sig att han förfalskat resultaten.

– Det var hemskt. Det var en mycket stor besvikelse att allt bara var fusk, och vi avbröt naturligtvis samarbetet genast, säger Outi Hovatta.

Hon tycker sig se gemensamma drag hos dem som beslås med forskningsfusk.

– Det handlar om individer som försöker mycket och som får stora anslag, men som samtidigt löper stor risk att förlora ansiktet om de inte lyckas. I norra Europa har vi fördelen att här får man misslyckas, säger Outi Hovatta.

Förvandlar hudceller till nervceller

Sedan ett drygt år tillbaka arbetar hon med omprogrammerade hudceller. Japanska forskare tillförde år 2006 fyra gener till hudceller från möss, bland annat en gen som kallas c-Myc. Då kunde hudcellerna bilda olika celltyper. Problemet är att c-Myc är kopplad till tumörbildning. Outi Hovattas grupp har lyckats få mänskliga hudceller att bilda bland annat nervceller, men utan att använda c-Myc.

– Det är väldigt spännande! Det känns som om vi är mitt i något nytt och viktigt, säger hon.

Hon studerar nu cellers egenskaper och vill försöka etablera linjer med bara tre överförda gener – ju mindre man påverkar cellerna, desto bättre. Resultaten är ännu inte publicerade, men inskickade till en vetenskaplig tidskrift.

Problemet är att de omprogrammerade cellerna i minst lika hög grad som embryonala stamceller riskerar att ge upphov till tumörer.

– Vi hade en bra linje, som verkade snäll och fin, men när vi testade den i möss visade sig även den bilda cancer, säger Outi Hovatta.

Tar med kameran på vandringar

Familjen har en sommarstuga vid Lojo sjö i södra Finland, och där vistas hon när hon är ledig ”någon vecka då och då”.

– Det finns bredband i sommarstugan, så jag kan synda och skriva artiklar där med. Men familjen låter mig höra vad de tycker, säger Outi Hovatta.

Av sin far har hon ärvt ett stort naturintresse, och på sina vandringar har hon ofta med sig kameran. Bilderna blir uppskattade, och den legendariska fotografen Lennart Nilsson, verksam vid Karolinska Institutet, har uppmuntrat henne att ställa ut. Men det får vänta tills hon blir pensionär. Hon fyllde 63 i januari, men att på några års sikt sluta arbeta helt är inte ett alternativ.

– Även som professor emerita får man fortsätta forska, men utan fast tjänst, och jag måste nog tänka på vad jag vill göra, säger Outi Hovatta.

Hon är expert på att hitta billiga flygbiljetter, något som är nödvändigt för den som de senaste tio åren veckopendlat mellan villan i Esbo utanför Helsingfors och Stockholm. Hon började resa när barnen stod på egna fötter, och den yngsta dottern Talvikki – då elva år – följde med när Outi Hovatta år 1995 började forska i London.

Hon berättar att dottern, som bara hade läst engelska i två år, särskilt uppskattade att matematiken och fysiken var densamma som på finska. Efter exkursioner till Londons planetarium och med astronomi som frivilligt skolämne stakade dottern, med smeknamnet Aftonstjärna, ut sin bana. Hon hinner precis fylla 25 innan hon nu i februari ska disputera på en kosmologisk avhandling.

Över vår sena lunch som intas i matsalen på sjukhusets barnavdelning frågar sig Outi Hovatta varför alla universitetssjukhus är sådana arkitektoniska missfoster.

– Vid möten skulle vi kunna visa bilder och ha en tävling i vilket sjukhus som är fulast. Jag tror Huddinge skulle ha en god chans att vinna, säger hon, men tillägger att den anskrämligaste universitetsbyggnaden hon sett hittills ligger i Sheffield i Storbritannien.

Magsäcksoperation dyrare

I dag finns stora möjligheter att hjälpa ofrivilligt barnlösa, men kostnaderna gör att inte alla kan utnyttja möjligheterna. Outi Hovatta jämför med dagens operationer där man på extremt överviktiga minskar magsäckens omfång som ett sätt att hjälpa dem att gå ner i vikt.

– För kostnaden av en enda sådan kan man göra tjugo IVF-behandlingar. Varför kan man inte säga att ”ni får sluta äta nu” i stället för att ”ni får acceptera att ni inte får några barn”? frågar Outi Hovatta retoriskt.

I sitt arbete på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge träffar hon ofta barnlösa invandrarkvinnor.

– Tänk dig en barnlös kvinna från Mellanöstern eller Nordafrika, där kulturen är sådan att hennes uppgift är att få barn. Hon får inget socialt sammanhang alls när hon förväntas ta hand om barn som inte finns. Dessa kvinnor är mycket olyckliga, och efter sina två landstingsbetalda IVF-försök har de inte råd att fortsätta privat, säger hon.

Att göra provrörsbefruktning privat kostar i dag runt 25?000 kronor. Outi Hovatta berättar att hon vid sin enhet planerar att börja använda en betydligt billigare metod för att behandla barnlöshet. Genom att använda mindre mängd hormoner minskar läkemedelskostnaderna till 150 kronor och hela behandlingen kan landa på cirka 5 000 kronor.

– Det innebär något lägre graviditetschans, men tänker man på kostnaderna blir det billigare per barn som föds.

Vill sprida kunskap som pensionär

Det är denna nygamla metod som kommer att användas vid kliniken som hon har startat i Sudan. I ett första skede behandlades där par vars problem var lindrig manlig infertilitet. Hittills har sju friska barn fötts. I inledningen av ett sådant här arbete är det viktigt att etablera förtroende och få resultat, förklarar Outi Hovatta. Längre fram ska kvinnor med tilltäppta äggledare behandlas med IVF, och sedan vill man använda så kallad ICSI, den metod där man injicerar en spermie i äggcellen.

– Det är kanske inte något man tänker på, men många män i de här länderna har väldigt dåliga spermier på grund av infektioner, säger Outi Hovatta.

Är då poängen med dessa kliniker att få fram embryon till forskning?

– Vi använder mycket lindrig hormonstimulering. Det ger färre biverkningar men också färre ägg, så det kommer inte att bli några embryon över till forskning, säger hon.

Planer finns för fler enheter, först en i Addis Abeba i Etiopien. Därifrån har man inte haft råd att skicka personal på utbildning i Sverige, men nu kan de lära sig tekniken i Sudan. Outi Hovatta har varit på plats.

– Jag uppskattar högt dessa kolleger, kloka och duktiga människor som själva vill lösa sina problem.

Att ge stöd till dessa enheter genom att vara där i perioder, se att allt fungerar och att det finns utbildad personal är något Outi Hovatta vill ägna sig åt som pensionär.

– Jag kan inte själv sköta hela världen, men jag kan förmedla kunskap.