Kometer – vattenbärande fossil
Odin har framgångsrikt observerat tretton olika kometer, bland andra kometen Schwassmann-Wachmann som föll i bitar under sin färd mot solen i maj 2006. Sönderfallet ledde till att mängden vatten som kokade bort från kometfragmenten ökade dramatiskt – från hundra kilo till ett ton i sekunden.
Vi tror att åtminstone en del av vattnet i världshaven på jorden har förts hit med kometer under det kraftiga bombardemang som vår planet utsattes för i sina unga dagar. Även andra ämnen färdas genom rymden med kometer, restmaterial från solsystemets uppkomst för 4,5 miljarder år sedan. Att studera kometer ger oss sålunda inblick i det moln av stoft och gas ur vilket solen och planeterna föddes. Dess kemiska sammansättning liknar den som observeras i de interstellära molekylmolnen – de täta gasmoln där nya stjärnor föds i dag.
Läs mer
Odin blickar uppåt
Vatten överallt, men vart tog syret vägen? Viktiga pusselbitar föll på plats när Odin gjorde sina astronomiska spaningar – här är ett axplock.
Rekordstort teleskop tar över efter Odin
Det finns fortfarande mycket vi inte förstår, men vi har lärt oss sådant som för all forskning framåt – att ställa allt exaktare frågor.
Vatten men ingen syrgas kring Vintergatans svarta hål
Stor möda har lagts på att med Odin upptäcka syre och vattenånga längst in i vår galax, Vintergatan, cirka 27000 ljusår bort från oss.
Snustorrt runt Mars
Väl synliga fåror tyder på att det en gång i tiden flödade vatten på vår grannplanet Mars. Vi tror att vattnet numera döljer sig under den frusna ytan.
Orionmolnets geografi
Orionnebulosan M42 är ett av de ljusast lysande gasmolnen på himlen – den går till och med att se med blotta ögat.
