Tolv år av gäckande magproblem
Kvinnans problem började 1996, när hon var 31 år gammal, med besvär från magen, svår diarré, kräkningar och magkatarr. På grund av detta hade hon svårt att få i sig tillräckligt med näring och var därför i perioder inlagd på sjukhus i Serbien, där hon bodde. Där fick hon droppbehandling, men ingen kunde förstå vad som var problemet – man trodde det var något slags tarminfektion.
Och så här höll det på, till dess att läget blev akut. Det var år 2004 och det som hände var att hennes tunntarm sprack. När sådant inträffar riskerar tarminnehåll att läcka ut i buken och orsaka bukinflammation. Därför måste man öppna patientens buk för att komma åt att sy ihop tarmen.
Förhöjda halter hormoner
Men trots att läkarna passade på att noggrant titta efter när de väl öppnat henne fann de ingenting konstigt. Efter operationen började de i alla fall mäta hormoner i blodet på henne och såg då att hon hade förhöjda halter av gastrin. Det hormonet är normalt till för att vi ska ha en lagom mängd sur magsaft i magsäcken, bland annat som en barriär mot bakterier. Men hos den här kvinnan fanns det alldeles för höga halter.
Patienten var inte dum utan började själv medicinera sig med Zantac (en medicin som minskar syrafrisättningen från magsäcken). Av sina läkare fick hon också magsårsmedlet Losec. Men trots behandlingen hade hon flera diarréer dagligen och fortsatte tappa i vikt.
Kom till Uppsla från Serbien
Jag har en kollega från Serbien som praktiserade hos oss i Uppsala, och det var han som till slut tog henne hit. Hon kom i maj 2008.
Min dubbelspecialitet som onkolog och endokrinolog är ovanlig, men har varit en bra kombination i arbetet med så kallade neuroendokrina tumörer, som tillverkar hormon och som ofta sitter i tarmen eller i bukspottkörteln. Det finns ett flertal olika varianter som kan utsöndra olika hormoner, men de är ovanliga och utgör bara någon procent av alla tumörer. Drygt hundra svenskar får varje år veta att de har en neuroendokrin tumör. Tumörerna är speciella på så vis att de växer mycket långsammare än vanliga cancerformer. Och för vanliga tumörer brukar också prognosen vara dålig om de sitter just i bukspottkörteln eller, ännu värre, om de har spritt sig till levern. Men vid denna tumörform går en sådan situation att hantera. Jag brukar säga till patienterna att vi kan behandla er och ni kommer att kunna leva länge och gott, men jag kan inte lova att vi kan bota er – man får försöka vänja sig vid tanken att tumören kan komma tillbaka.
Att vi till slut kunde hitta orsaken till kvinnans problem beror på att vi här i Uppsala har utvecklat en världsledande teknik där vi använder PET-kamera. De allra flesta av de neuroendokrina tumörerna går att hitta om man ger dem den molekyl som behövs för att göra lyckohormonet serotonin. En sådan molekyl märker vi med radioaktivt kol och injicerar i patientens blod. Då sprids ämnet i hela kroppen. Med PET-kameran går det sedan att hitta även små tumörer eftersom de så effektivt suger åt sig den radioaktivt märkta molekylen. Det gör att de syns som tydligt lysande prickar på bilden.
Hade tumör på tolvfingertarmen
När vi undersökte kvinnan såg vi något i hennes tolvfingertarm. Det visade sig vara en hormontillverkande tumör som utsöndrade just gastrin. Den hade tillverkat så mycket att det till slut hade frätts hål på hennes tarm.
När det gäller gastrinom, som den här tumörformen heter, kan behandlingen med Losec ha fördröjt diagnosen, eftersom medicinen är så effektiv. Därför ska man, om man behandlar med Losec, se till att ta en kur och sedan göra uppehåll. Kommer då besvären tillbaka, eller om man för att få effekt under kurens gång successivt måste öka dosen, kan det vara ett tecken på att det inte handlar om vanligt magsår utan om en tumör.
När vi väl hade hittat hennes tumör opererades hon på sitt hemsjukhus och mår nu bra. Jag antar att de följer upp henne och skickar hit henne igen om de misstänker att tumören har kommit tillbaka.
Vill du läsa fler komplicerade medicinska fall? Klicka här!
