Genetiken avslöjar fultryffeln

Napoleon, Markis de Sade och Ludvig XV:s älskarinna Madame de Pompadour hör till dem som sägs ha använt tryfflar för att stegra sexdriften. Tryfflarnas eget sexliv, däremot, är enligt den gängse bilden påfallande torftigt. I decennier har odlare och forskare tänkt sig att périgordtryffeln i huvudsak befruktar sig själv. – Men nu vet vi att den är tvåkönad och att båda könen behövs för att den ska fortplanta sig, säger Francis Martin, tryffelforskare vid Nationella institutet för jordbruksforskning (INRA) i Nancy, Frankrike. Tillsammans med kolleger i Frankrike och Italien har han avläst hela arvsmassan hos périgordtryffeln, Tuber melanosporum. Den är känd som svart fransk tryffel, trots att den förekommer i hela Medelhavsområdet. Arten är den mest odlade av alla tryfflar. Priset brukar ligga omkring en tusenlapp per hekto både för vildväxande och odlade exemplar. Därmed är tryffelforskning också en kommersiell angelägenhet. De första odlingarna i Sverige startade på Gotland år 1999 och innehåller bourgognetryffel, Tuber aestivum, som är en släkting till périgordtryffeln. De nya rönen om tryfflarnas två kön kan få praktisk betydelse för svenska odlare. – Om det inte blir någon skörd så vet vi nu att man kan vattna med tryffelsporer för att öka chanserna till sexuell reproduktion, säger Christina Wedén, tryffelforskare vid Uppsala universitet. Tryfflar är fruktkroppar av svampar som koloniserar rötterna på vissa träd. I hela världen finns över tusen kända arter, och antagligen många tusen okända. I Sverige är ett sjuttiotal arter belagda. Eftersom de lever under jord kan de inte sprida sina sporer med vinden. I stället tillverkar de doftämnen och lockar till sig svin, möss, kaniner och andra djur som hjälper dem att kolonisera nya platser. Périgordtryffeln innehåller små mängder av androstenol, en steroid som galtar utsöndrar i saliven precis innan de ska betäcka en sugga. Det är inte klarlagt om ämnet är speciellt lockande för grisar, men suggor har länge använts som tryffelsvin. Hundar är dock att föredra eftersom de brukar godta en korvbit som belöning i stället för att tugga i sig sitt byte, den dyrbara tryffeln. En sugga är mer svårövertalad. Tryffeljägarnas vedermödor ledde tidigt till drömmar om storskaliga odlingar. I slutet av 1800-talet fick den tyske botanikern Albert Frank uppdraget att utreda möjligheterna att odla tryffel i Preussen. Han var intresserad av tryffelns grundläggande biologi och studerade hur svamptrådar i jorden omsluter tunna trädrötter. Albert Frank slog fast att det underjordiska nätverket, mykorrhizan, ingår i ett samarbete som gynnar både tryfflar och träd. Tanken på en sådan symbios mötte hårt motstånd. Den rådande uppfattningen var att tryfflar och andra svampar är parasiter som orsakar sjukdomar och rotröta. Med tiden har biologerna insett att mykorrhiza är en viktig förutsättning för nästan all vegetation, och därmed för livet på jorden. Den nya kartläggningen av périgordtryffelns arvsmassa har avslöjat en lång rad gener som tryffeln använder för att bilda mykorrhiza tillsammans med sitt värdträd, ofta ek eller hassel. Tryffeln förser trädet med vatten, fosfor, kväve och mineraler – och får sin lön i form av kolhydrater. Samarbetet bygger på ett mycket invecklat biologiskt maskineri hos både tryffeln och trädet. Francis Martin och hans medarbetare upptäckte till sin förvåning att generna bakom périgordtryffelns symbios skiljer sig från motsvarande gener hos en annan kartlagd svamp, tvåfärgad laxskivling. – Det betyder att svampar så att säga har uppfunnit hjulet minst två gånger, säger Francis Martin. Han drar en parallell till ögat, även det ett ytterst komplicerat biologiskt system som evolutionen har ”uppfunnit” flera gånger och längs separata linjer utvecklat till snarlika organ. Samtidigt har forskningen om tryfflarnas gener mer jordnära syften. Francis Martin berättar om ett gentest som kommer att finnas på marknaden senare i år. Förutom att könsbestämma tryffelmycel ska det särskilja périgordtryffel från den närbesläktade kinesiska tryffeln (Tuber indicum). Mindre nogräknade tryffelförsäljare har blandat périgordtryffel med kinesisk tryffel, som bara kostar en tjugondel så mycket och trots det snarlika utseendet har en annan doft och smak. För två år sedan rapporterade genforskare vid universitetet i Turin att den kinesiska tryffeln fått fäste i norditalienska tryffelodlingar. – Med de nya testet kan vi se till att inga trädplantor av misstag blir ympade med kinesisk tryffel, säger Francis Martin. Den kinesiska tryffeln finns inte i svenska odlingar, enligt Christina Wedén. I Sverige växter cirka 6 000 trädplantor ympade med bourgognetryffel, främst på Öland och Gotland. Den första fruktkroppen skördades för fem år sedan, men odlarna har ännu inte börjat sälja några tryfflar. – Det tar tid. Vi befinner oss långt norrut i utbredningsområdet, säger Christina Wedén. Först på senare år har det blivit klart att bourgognetryffel faktiskt växer vilt i Sverige. Det första fyndet gjordes på Gotland år 1977. I fjol såldes ungefär 500 kilo vildväxande svensk tryffel till restauranger.