Högt förtroende är inte något självklart
Svenska folkets förtroende för forskning sjunker. I en just publicerad undersökning från Vetenskap & Allmänhet är det bara 45 procent som tror att ökade satsningar på forskning ger ett bättre samhälle för alla, ner från 53 procent år 2003.
Inte mer än 56 procent av de tillfrågade har mycket eller ganska stort förtroende för universitet och högskolor. Och bara en av fem menar att forskare tar etiska frågor på allvar.
Hela fyra av tio, främst kvinnor, saknar för övrigt uppfattning om forskares etik. Det öppnar för att enstaka avslöjanden om forskningsfusk, missbruk av forskningspengar eller andra dåligheter kan leda till stora svängningar i opinionen. Bland lågutbildade är det redan 10 procent som tror att forskningsfusk förekommer ofta.
Andelen som anser att Sverige har ett bra forskningsklimat har sjunkit från 34 procent 2003 till 27 procent i dag. Lägst, 22 procent, är det tyvärr bland ungdomar: de som ska bli framtidens forskare.
– Det är dags för forskarsamhället att börja bry sig, kommenterar statsvetaren Sören Holmberg.
Men i själva verket sker det motsatta. Flera forskningsfinansiärer har beslutat att inte längre vända sig med forskningsinformation till allmänheten utan i stället satsa på att informera forskarna själva. Och universiteten sysslar numera främst med kommersiell marknadsföring av sina utbildningar.
De många åren av positiva attityder till svensk forskning har invaggat finansiärer och lärosäten i tron att detta är något evigt. Vi som varit med ett tag vet att det inte förhåller sig så, utan att allmänhetens förtroende ständigt måste vinnas på nytt.
